En dansande säl

Igårkväll var vi bjudna på dans i EBBAs lokaler. Jannez stod för musiken. Hade sett fram emot det men kvällen började verkligen inte bra. När jag skulle göra mig i ordning satte jag på mig toppen som jag hade tänkt ha och upptäckte att jag såg ut som en mindre elefant. Magen stod rakt ut och jag såg jättestor ut tyckte jag. Det blev till att leta reda på nån annan tröja som var mindre tajt, då såg det lite bättre ut. Men känslan satt kvar. Kände mig så osmidig och klumpig och tjock. Första gången i mitt liv jag känt mig sån, tack och lov. Daniel försökte förklara att jag ser ut så för att jag är gravid i åttånde månaden och att jag ändå ser mycket smidigare ut än många ogravida tjejer. Men jag var ändå nästan gråtig när vi körde iväg.

Sälar är ju ganska klumpiga djur, på land, men i sitt rätta element, vattnet, är de otroligt smidiga. Därav dagens rubrik. När jag väl började dansa så kändes allt som vanligt igen. Även fast jag kanske såg ut som en dansade säl så kändes jag mig hyfsat smidig, och det får väl vara det viktiga. Det var inte så mycket folk men många vänner på plats så när jag inte dansade fanns det alltid nån trevlig att prata med. Dansade bara med fem killar trots 3,5 timmes dans. En riktig bottennotering, fast roligt hade jag. Vissa dansar man ju gärna med många gånger. Tack för alla roliga danser och att ni står ut med "oss"! Det betyder så mycket för mig.

Om jag ska klaga på nåt, vilket jag ju gärna vill ;), så var det synd att det inte var så mysig fox efter paus. Jag missade de bästa låtarna för kvällen och sen var det mest snabba fox utan riktig känsla. De sista låtarna är dock alltid bra. (Jag drömde i morse att de spelade "25 minutes" tre gånger på rad, så jag fick dansa den med mina favoriter...så mysigt!) Men efter sista så röjde jag loss till extranumrerna för första gången på mycket länge och det var himla kul! Inte illa för att vara säl. Så jag åkte hem med tillförsikt, som vanligt.