Lite fix med brudens hår, lite barnpyssel och sen var det dags att åka till själva vigseln som skedde i närliggande slott. Vi visste inte riktigt var vi skulle eller så men vi siktade på den största slottsporten. Där mötte en typisk slottsgubbe och hälsade välkommen. Jaha - tänkte vi, när vi mötte ett större sällskap i kapprummet - nu halkar vi med på en rundvisning i slottslokaliteterna. Men det var bara förra brudparet med sällskap.
Vigselförrättaren var en glad dam som gärna pratade om barn och barnbarn. Hon undrade om Elin och jag var systrar. HAHAHA sa vi. Sen undrade hon om jag orkade hålla Oskar. Jahaha, sa jag, jag har tyngre hemma. Ojdå, sa hon, och när hon fick veta att de var tre och fem år blev det "OJDÅ! Det var bra jobbat!!" Eh... Mattias kommenterade efteråt att "Ja, du är ju ändå bara trettitre!" Hahaha!
Trots att damen var lite snurrig så tycker jag det blev en fin liten vigsel och Oskar var nöjd så länge han fick se mamma och pappa framifrån. Han passade på att bonda lite med en dörrknopp också som vi återvände till när det blev lite oroligt. Mamman och pappan svarade båda rätt på frågan "Tager du..?" och ringarna passade. Efteråt tog vi lite kort innan vi begav oss mot den sena bröllopslunchen.
Sen hade vi lite mellantid med sov för Oskar och sådär. Vi blev himla sega och det kändes ett tag precis som att vi väntade på Tomten. Men plötsligt vaknade Oskar och vi samlade ihop oss och åkte mot Djurgården där bröllopsmiddagen skulle gå av stapeln. Men först lite champagne och frukt på rummet där de äkta makarna skulle tillbringa natten.
Väl till bords insåg vi ganska snart att de missat nåt vid bokningen. Vi satt inklämda och bakom ett långbord med skrålande julbordsätande herrar. Efter en lite orolig stund lyckades Daniel få oss förflyttade till ett betydligt lugnare och mysigare ställe med en sprakande eldstad inom synhåll. Så skönt! Sen kunde vi slappna av och äta de goda rätterna.
Men var det nu tre eller fyra rätter ? Och vad var det egentligen i soppan? Är det någon som har en servett och vem har en efterrättsgaffel? Och var tog smöret egentligen vägen? Ja, många frågor kunde vi ställa oss under det nu goda humöret. Oskar tog en tupplur under huvudrätten men vaknade igen till desserten. Det är klart att han inte ville missa talet!
Vi åkte taxi hela vägen hem. Det är inte ofta men det var det verkligen värt. Det var himla kallt ute och jag hade i princip bara ben. En varm bil från dörr till dörr var nästan en förutsättning för ett bra slut på en lyckad dag.
1 kommentar:
Dryga året har gått och det är himla kul att läsa om vår hemlighet som blev alla tiders trots förvirring mellan varven. Eller var det kanske därför den blev alla tiders?! :)
Skicka en kommentar