I fredags var det dags för dans igen. Dreams, som jag dansat till en gång förut, i Hallunda. Jag åkte dit utan större förhoppningar. Känns som den eran är över när kanonkvällarna avlöste varandra. Verkar som majoriteten av de jag har dansat med senaste åren har slutat synas till. Visserligen vet jag att en hel del bebisar har fötts senaste två åren och jag är såklart glad att killarna satsar på familjen, men det vore ändå roligt att få sig en dans ibland. Eller har jag fel? Är det bara i Hallunda de inte syns till?
Hur som helst, Dreams spelar väldigt ojämnt och de låtar som är riktigt bra väger upp. De var framförallt i början lite för poppiga, de slaktar en del lugna (t ex Somebody like you), men har oftast fin känsla i det rent musikaliska. Och band som spelar finfina snabba boogie woogie med läckert piano förlåter jag nästan vad som helst!
Eftersom det inte fanns så många kavaljerer att glädjas åt utom fantastiska P, och jag snabbt blev uppbjuden av farbröder som tyckte jag var "mysig" om jag inte bjöd upp själv så blev det till att vara lite smart. De duktiga dansare som fanns på plats var de där unga som brukar hänga just i Hallunda. Jag är ju lite dumfeg att bjuda upp dem, men nu fick det bli så. Det är ju så roligt att dansa bugg med killar som har lite studs i fötterna! Och de såg tillräckligt oförstörda ut efteråt för att jag ska kunna bjuda upp igen med gott samvete. :-)
Återigen räddade P en stor del av kvällen, jag vet faktiskt inte hur tråkigt det skulle vara om vi inte hade varandra? Jag skulle nog inte ens vara så sugen på att åka på dans så ofta om utbudet ska fortsätta vara så.... halvdant. Men några riktigt bra danser väger alltid upp. Och nästa gång hoppas jag få ytterligare dansant sällskap!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar