I onsdags var det dags att åka till Jönköping på mässa. Jag åkte bil ner med chefen som var mer sen än någonsin. Vi kom ner halv ett istället för elva. Då var min kollega i montern både väldigt kissnödig och hungrig... Väl på plats gick jag ett varv på denna jättemässa. Fyra enorma hallar med underleverantörer inom - allt!
Det mesta gick mig såklart obemärkt förbi, men jag snokade lite runt våra konkurrenters montrar då jag hittills bara hört konkurrenterna nämnas vid namn tills nu. Nu kunde jag bilda mig en uppfattning om hur de profilerar sig och vad de har för produkter. Sedan letade jag efter min tidigare arbetsgivare N som brukar ställa ut på just denna mässa. Kanske kunde det finnas någon gammal kollega att morsa på. Men de fanns tyvärr inte där, bara alla deras konkurrenter.
Efter min långa rundvandring skaffade jag oss lite fika och sen hängde jag med grabbarna i montern. Jag trodde eftermiddagen skulle kännas väldigt lång, men när vi väl började skoja i montern så gick tiden ganska snabbt. Jag tillförde ju inget rent säljmässigt men fanns i bakgrunden och lyssnade och lärde. Sen fick jag tillfälle att hälsa på några av våra befintliga kunder och kontakter som kom förbi och det är ju väldigt mycket värt.
När mässan stängde åkte jag hemåt med tåg. Jag hade köpt en ceasarsallad på Pressbyrån att äta när jag väl bytt till snabbtåget. När jag hoppat av regionaltåget i Nässjö visade det sig att nästa tåg var tolv minuter sent. Jag började bli väldigt hungrig, jag hade ätit väldigt lite under dagen, och dessutom insåg jag att min anslutning hem redan spruckit. Jag skulle inte komma hem förrän framåt midnatt! :-(
Väl på snabbtåget öppnade jag hungrigt min sallad som innehöll massa gammal sallad, lite kyckling, parmesan och krutonger och.... nä! Ingen dressing!!! Nu var jag INTE nöjd! Knaprade i mig det som var gott och ratade det mesta av salladen. Gick till bistron och fyllde på med en macka som tyvärr inte heller smakade i mitt nu väldigt trötta och huttriga tillstånd. Jag åt några tuggor för överlevnad och kröp sedan ner under min stora jacka och blundade.
Jag sov inte bra men jag sov i alla fall en del och till min lättnad körde tåget faktiskt ikapp sin försening! Jag hann med mitt sista tåg hem och klev innanför dörren före elva. Inte alltför stark men äntligen hemma! Just då kändes det inte som att utflykten var värd resan men i efterhand var den såklart det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar