Jag är en lat person. Jo, faktiskt. Och nu på senare tid har jag varit mer än lovligt lat och slö. Inte orkat ta itu med någonting utom äta, sova, näta och dansa. Det har nog mycket att göra med min arbetssituation. Energinivån går ju inte direkt upp på jobbet och jag är lika seg när jag kommer hem som när jag åker dit. Jag märker direkt skillnad om det varit en bra dag.
Men nu ska det bli ändring har jag tänkt. I och med att jag kommer hem först av oss sedan ett par veckor tillbaka så hänger det lite mer på mej. Daniel har ju varit hemma heltid och servat mig länge nu så jag är lite bortskämd.
Vi har till exempel aldrig planerat vår mat utan handlat nästan varje dag och tagit det lite som det kommit. Det går ju bra när en är hemma men nu känns det värre och jag har börjat försöka med veckomeny och veckohandling. Det har varit enormt skönt att veta vad som ska göras när jag kommer hem med Tove och att allt finns hemma. Mycket roligare att sätta igång då också.
Det man måste ta sig över är det jobbiga att hitta på mat för en vecka och skriva en handlingslista. Men om man tar sig den tiden har man igen det många gånger om. Smartheten är lathetens bästa vän kan man säga. Säkert kommer vi spara lite pengar också.
Jag ska också försöka få någon slags koll på våra pengar. Vi har aldrig behövt oroa oss över ekonomin sedan vi flyttade ihop och även fast vi har haft extrem koll på vem som betalar vad och hur mycket och så har vi aldrig riktigt behövt bry oss eller haft nån plan. Men nu vet vi inte riktigt hur inkomsterna kommer se ut framåt och vad vi egentligen kommer ha kvar. Vi har också börjat spåna på ett gemensamt ekonomiskt mål som kräver att vi har lite koll. Budgetarbete är på gång alltså.
På hushållsfronten är det ju alltid mycket förutom maten som behöver göras och det kan kännas som att det är svårt att hinna när Tove är vaken. Tricket är att komma på att hon kan vara med på det mesta. Hon tycker ju faktiskt att det är roligt att hjälpa till och tråkigaste sak blir faktiskt lite roligare även för mig när hon är med.
Att tvätta till exempel: Jag ger Tove plagg efter plagg som hon knölar in i tvättmaskinen tills den är full. Hon får trycka på on-knappen när jag lagt i medel och ställt in rattarna. Hon kan sedan hjälpa till att hänga upp underkläder och annat smått nederst i torkskåpet. Visst, man får fixa lite efteråt men det gör inget. När det är torrt får hon ta ner kläderna från torkskåpet och ge till mig och jag viker ihop. Nästa steg är att lägga in den rena tvätten i skåpen och där kan hon också hjälpa till. Medan jag tar hand om de stora sakerna får hon ett par strumpor i taget att springa och lägga i rätt låda som jag dragit ut. Hon springer fram och tillbaka och vill ha "me!" (mer). Till slut är allt klart. Jag har fått det gjort, Tove har hjälp till och vi har haft roligt och umgåtts under tiden.
Som ni vet sedan förut försöker jag också rensa vårt hem från prylar. Idén är att om det inte finns massa prylar kan det inte bli så stökigt (och då slipper man städa). Tyvärr fylls det ändå på hela tiden. Post till exempel som, även fast vi inte har reklam, ramlar in kontinuerligt. Toves leksaker, de är inte många, men ständigt utspridda. Daniels leksaker. Mina kläder. Men jag strävar vidare.
Jag har även tagit ett pyttesteg i min arbetslivsplanering; mejlat min förra chef om arbetsgivarintyg. Trodde jag gjorde det för ett tag sen men det var tydligen bara till förrförra chefen jag skrivit och det intyget har jag fått. Enligt det är jag "noggrann, ansvarstagande, har stor arbetskapacitet, snabb, initiativrik och dessutom mycket trevlig och lätt att samarbeta med." Låter ju fint, inte sant!?
Det är bra för mig att börja tänka och planera. Det krävs för min sinnesro. Jag är ju egentligen som skapt för det; Älskar att skriva listor, att sortera att skapa ordning i kaos. Därför jobbar jag också med det jag gör. Senaste tiden har latheten lagt sig som en sordin över detta men nu hoppas jag kreativiteten ska få utlopp. Åtminstone på hemmafronten. Framtiden är nära...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar