söndag 25 oktober 2009

Höstfest på halvfart

Efter danstävlingen åkte Daniel hem med Tove och jag åkte vidare till Södertälje efter lite tillpiffning. Jag hade gott om tid men jag tyckte det var låååångt dit den här gången. Jag var ganska trött så det kändes som jag aldrig skulle komma fram. Lite mat skulle sitta fint.

Jag var ganska tidigt framme ändå och fick vänta lite innan de jag känner närmare dök upp. Jag är ju inte direkt en aktiv medlem i min dansklubb så jag känner igen de flesta men känner få. Trevligt brukar det bli ändå. Det är alltid en liten utmaning att åka själv för då är det verkligen bara upp till mej att ha trevligt. Ingen att luta sig mot. Men jag hade ju kollat innan att det skulle finnas ett par säkra danskort i alla fall.

Middagen var helt ok men lite seg. Jag blir lätt rastlös när det inte händer något. Lite trevligt prat med bordsgrannar och övriga vänner hanns det med i alla fall. Lyckades lova bort Daniel för en danskurs med en annan tjej också utan att fråga honom, men om jag känner honom rätt så skulle han inte misstycka.

Efter kaffe och en stenhård kaka (tur att jag inte åt så mycket av den tror jag..) så röjdes det av till dans. Bugg, bugg, bugg, bugg, bugg, bugg, bugg, bugg, bugg och så en fox. Vad tror du vi (jag och min foxsugna kropp) tyckte om det upplägget!?

Nä, just det. Ingen hit alls. Festen kändes faktiskt ovanligt loj denna afton och folk droppade av ännu tidigare än vanligt. Jag tror att lite högre volym (jo faktiskt) och kanske max fyra bugg, två fox hade hjälpt. Man orkar ju inte dansa bugg precis hela tiden. Och klubben borde se till att skola sina medlemmar till fullfjädrade socialdansare, det är bästa sättet att behålla dem, och då krävs lite foxträning. Basta!

Dansade ganska mycket ändå under kvällen och försökte pricka in de få stackars foxlåtarna när de kom, men det var ju inte lätt. Innan jag åker brukar jag försöka få till "sista dansen" med nån mysig men det är ju faktiskt omöjligt om det aldrig kommer någon lugn låt. Så lite antiklimax där! Får hoppas på revansch en annan gång.

Nu kommer jag nog inte på någon fest förrän om ett år eller så och till dess hoppas jag festkommittén har tagit sig i kragen och låtit någon riktig socialdansare sätta musiken. Det är synd när det som skulle kunna bli så bra blir så sådär.

Men, förutom det, allt som allt en trevlig kväll och jag kom ju hem tidigare än jag hade trott. På gott och ont.

Tog inga egna kort men kanske får några så småningom..

Inga kommentarer: