Jag inser att jag slarvar med barnrapporteringen. De små växer ju så det knakar, särskilt Måns förstås som nu har slagit sig till ro i sin nya vardag. Jag måste säga att det fungerar riktigt bra nu med våra vardagsbestyr. Efter den första stenhårda veckan där mamma Frida tjatade in de nya rutinerna så vet både Tove och Måns vad som gäller och det är därmed hyfsat eller kanske till och med väldigt enkelt.
Tove klär i princip på sig alla kläder själv och vill gärna hinna ner innan Daniel åkt. Hon tar de färdiga vällingflaskorna och ställer på vardagsrumsbordet så Måns är serverad när han kommer ner. Det äts välling och tittas på Timmy och Fågelvägen 3 medan jag fixar och trixar på övervåningen för att få mig själv i ordning.
När fåglarna sjungit klart (hur många specialskrivna sånger har de gjort till det där programmet??!) så stänger Tove av TVn och det är dags för tandborstning och påklädning. Måns har nu kommit till det stadiet när man plötsligt ser att buset tänds i blicken och han börjar testa vad som händer om man till exempel springer iväg istället för att komma som mamma säger. Men det är milt än så länge. Om man inte jagar honom utan väntar så kommer han snart.
Båda barnen bär sina väskor och låter sig hjälmas och sättas i vagnen innan det bär iväg. Det är bara uppför hela vägen till dagis och vissa mornar går det hur fint som helst att bara trampa på och vissa mornar känns benen så otroligt sega. Om man då kliver av cykeln för att istället dra den uppför backen hör man från lilla kommentatorn där bak i vagnen "Sådär brukar inte pappa göra!"
På dagis tas skorna av och Tove tar sina grejer och försvinner in på sin avdelning och jag och Måns går till hans. Han är ganska ivrig nu, vet precis hur allt ska vara och att mockasinerna ska på innan man får gå. Men sen säger jag att han får gå och då springer han iväg till lekhallen alldeles själv (där samlas alla morgonbarnen för frukost) och börjar leka medan jag går in till Toves avdelning och prickar för henne och kollar att allt gått bra. Hon tar av sig själv och hänger upp allt på sina olika ställen.
Jag kommer sist till lekhallen och byter fraser med fröknar och säger hejdå till barn. Måns kommer och sträcker upp armarna, men inte för att bli upplyft utan för att ge en hejdåkram! :-) Sen hojar jag nerför backen till jobbet. När det är dags att hämta går det lika bra. Om de är inne hämtar jag Tove först, prickar för och hon tar på allt utom skor som vi tar med till nästa avdelning där vi hämtar Måns innan vi åker hem. Hemma är det soffan som gäller för de väldigt trötta barnen medan mamman lagar mat i lugn och ro.
Enligt mina erfarenheter med våra barn tar det tre dar (eller nätter om det är sömn man trasslar med) att sätta en ny rutin. Sen funkar det liksom. De där tre dagarna eller nätterna kan kännas otroligt dryga trots att de bara är tre. Men det är så värt det! :-)
Ska försöka komplettera med lite kort så småningom...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar