Julgalan

Så blev det fredag och dags för julgalan med jobbet. Här kommer en klassisk outfit-bild. De är inte så vanliga i min blogg så passa på att titta! ;-) Nytt från topp till tå är det och allt är svart så man ändå inte ser vad som är vad.

Alla åkte tillsammans i gemensam buss och jag hade ju såklart helt missat att man skulle förfesta i bussen på väg in till stan. Nu är det sällan ett problem och jag blev snart erbjuden både ljummet vitt vin i pet-flaska och en utländsk flaska med "whiskeyfärgat innehåll". Jag avböjde glatt båda alternativen. Men ett gott rött vin i tjusigt plastglas var svårare att neka och jag fick vara med på festen.

Efter att nu ha varit med på några sammankomster med jobbet har de börjat vänja mig vid mina dryckesvanor. Ty jag dricker bara det jag tycker i gott och aldrig bara för att. (Ur min synvikel verkar det till exempel idiotiskt att först nosa på en flaska, rynka på näsan och säga fy f-n, och sen ta en klunk för att liksom bekräfta det näsan redan berättat. Men man är olika...)

På julgalan serveras det julmat. Till julmat passar inte vin särskilt bra och själv dricker jag helst inte öl. Julöl kan gå men julmust är ju mycket godare och en av två läskvarianter jag faktiskt dricker. Alltså blev det must till maten. (Här kan man mötas av höjda ögonbryn och åsikter från omgivningen men de har alltså fattat nu att det liksom inte tar.) Dock så tycker jag mycket om snaps till sillen. Alltså blev det snaps till sillen. (Här brukar omgivningen bli högst förvirrad, men nu tänkte de nog bara "Den här tjejen är knäpp - på riktigt!")

Maten var god och bra och jag nöjde mig som vanligt men en tallrik sill, gravad lax och en skinkmacka. Det fanns lite olika sillar i såser, men inga skyltar så man hade ingen aning om vad man faktiskt valde mellan. Sedan om man hittade en sort som man tyckte mycket om så visste man inte heller vad det var man tyckte om och ur vilken burk just den sillen kom. Förhoppningsvis var man redan mätt och slapp leta reda på mer av den goda sillen i blindo.

Gottebord fanns det också men jag var som vanligt redan mätt och nöjde mig med olika praliner som jag sedan åt upp halva av var och en för att provsmaka. Eftersom alla var med ljus choklad med olika ljusa innehåll nöjde jag mig så. Kaffe gick också ner. Jag hade själv liksom kidnappat min bordskavaljer till bordet så att jag visste att jag skulle ha trevligt och det hade jag. (Man ska inte lite på slumpen på såna här tillfällen.)

Vi satt precis i mitten av den stora hallen och den fyrkantiga plattformen bredvid vårat bord visade sig mycket riktigt vara en liten scen och vårt bord dukades snart av helt för att bli catwalk som artisterna använde emellanåt. När showen började hade man plöstligt både Brolle och Danny på tafsavstånd. Många kort och filmer blev det under showen kan jag säga. Killarna hade också sina dregelobjekt och då filmade jag killarna istället. Hahaha.

Jag hade inga förväntningar alls på showen men det var en GRYM show. En del av Sveriges artistelit rockade loss i kanske en och en halv timme och vi bjöds på mycket schlager, rock och rock'n'roll innan den långa hårdrocksfinalen! Sjukt grymma artister! Vi fyra som satt i min ände av bordet hade så otroligt kul under hela showen och sjöng med och dansade konstant i våra stolar tills vi var helt slut när showen var över. När Brolle drog några Rock'n'roll-låtar var det väldigt svårt att stanna i stolen kan jag säga! Sväng och ös över alla bredder.

Perelli bjuder på schlager

Jessica Andersson kör disco

Brolle....

Perelli igen. I hårdrocksfinalen. Jösses vad hon kan sjunga!

Någon halvtimme efter att showen var avslutad gick bussen hemåt. Den nu väldigt splittrade och, vad gäller alkoholhalt, något ohomogena flocken samlades så småningom ihop igen och vi kunde åka. Även fast man var sugen på att stanna kvar och dansa så var det ju skönt med gratistaxi nästan hem till dörren. Jag var ändå inte hemma förrän halv två efter en riktigt rolig kväll! :-)