Söndagsjobb på vinden

På söndagen hade vi tänkt att jag skulle åka med barnen till morfar och Daniel skulle såga gips. Men väglaget var så dåligt så morfar tyckte vi skulle stanna hemma. Då fick vi bestämma om. Istället förberedde Daniel lite annat på vinden på förmiddagen medan barnen lekte nere under mitt vakande öga. De leker verkligen jättebra tillsammans nu stundvis. Mysigt. Nu byggde de ett "hus" där de bodde med sin bebis och plötsligt låg båda och "sov" på varsin kudde i huset. :-)

När barnen sov sött i sina sängar efter lunchen gick jag också upp på vinden och vi började så smått att lägga fast golvet mer på riktigt. Tidigare har det liksom bara legat där i väntan på trapphålet men nu kan man skruva det. Vi hann börja en bit innan barnen vaknade och Daniel fortsatte med att sätta för hålet för den gamla vindsluckan så taket nu är helt i hallen nedanför. När vi fikat ringde grannen som en skänk från ovan och ville återgälda barnvakteriet från dagen innan och båda barnen gick in på andra sidan väggen och lekte en lång stund.

Här ser man nu hålet där trappan ska gå och Daniel har precis börjat sätta igen vindsluckan så golvet kan läggas.

Vi fortsatte då tillsammans med golvet tills middagen och sedan även efter att barnen somnat för natten. Våra barn är förmodligen så vana vid att det spikas, bankas, slamras och sågas så att deras hjärnor verkar sortera in alla såna ljud under sådant man inte behöver bry sig om. De sover sig igenom allt oväsen och vi kan jobba på så länge vi orkar. Det är väldigt skönt att det kan fungera så och säkert en bra grund för deras sömnvanor för framtiden. (Om det inte går så långt att nån måste såga med sticksåg i våningen ovanför för att de ska kunna sova förstås...)