Underbara Shake på Yesterday

Äntligen dans igen! Jo det känns faktiskt som att det var länge sen. Det var riktigt eländigt väder och jag befarade att få stå i kö i spöregn. som tur var var det ingen kö och jag kom i relativt snabbt. Det var en hel del folk men blev aldrig trångt. Skönt för oss som dansade men tråkigt för arrangören. Alla möjliga långväga verkade ha valt antingen Gävle eller Arboga.

Det är väldigt mycket nytt folk ute nu och det är ju roligt, men man känner ju igen ganska få och det är svårt att ta sig tid att spana in nya offer. Jag startade i kvällen med P. Det verkade ju dumt att inte upprepa vår förra succé till just Shake. Vi har alltid lika roligt och är alltid lika ödmjuka tillsammans. Så även denna gång.

Kvällen fortsatte med en mycket efterlängtad dans. Hur kan hela hösten ha gått utan att jag skämts bort med detta?? Nu när det gått så lång tid hann jag faktiskt ta femton sekunder till teknisk reflektion innan jag hemvant sjönk in i dimman. Det blev plötsligt så tydligt att varenda fotisättning var så mjuk och att det gör sån skillnad! Jag kan bara hoppas att jag motsvarar detta i min egen dans.

Efter fantastisk fox - som alltid - följde lika härlig bugg. Så grymt kul att få dansa ihop till grymma Shakegrabbarna som nu spelar mer och mer äkta rock'n roll. I varje intro känner jag mig som Happy feet, fötterna liksom trummar igång av sig själva. :-) Det är ju inte alltid man har plats att dansa när man får bra musik så jag njöt av varje sekund.

Sedan tog jag sikte mot kvällens tredje måste-dans. Och jag hann nästan fram. Precis innan jag fått kontakt men när hela mitt medvetande redan bjudit upp blev jag genskjuten och uppbjuden. Sådär som att man liksom i slow motion hänger i luften och är såå nära och så får man ändå falla platt till marken och landa i en helt annan situation. Killen som bjöd upp lyckades nästan få mig ur balans i foxen, vilket ju är skickligt på sitt sätt. Jag återvände sedan direkt till föregående danspartner och klagade lite på den "tveksamma pausunderhållningen" mellan våra danser.

Så småningom fick jag tag på nummer tre och bjöd upp så tydligt det går. Att peka med båda händerna - du - och - jag - är svårt att missförstå. :-) Dansen blir bara bättre och det är ett nöje att konstatera att det finns nya som närmar sig topplistan. Efter att ha blivit uppbjuden ytterligare var det paus. En sån där kväll när tiden bara försvann. Lite påfyllning i magen och lite trevnad senare var det dags igen.

Jag och P startade även denna halvlek och pratade ganska mycket strunt under tiden. Plötsligt började jag skratta så där hysteriskt mycket åt nåt som i efterhand inte alls är så roligt, men det var det då. Det där skrattet kommer fram ytterst sällan och jag vet att det är mammas. Jag har som en liten filmsekvens sparad i minnet när vi sitter i köket med några gäster hon plötsligt brister ut i det där skrattet och samtidigt är medveten om att det är för högt för sammanhanget och liksom försöker hejda det med handen. Men det är för sent.

En ny dansbekantskap blev det under kvällen och det var också ganska kul på sitt sätt. För någon vecka sedan skrevs det en blogg på DM om någon som hade blivit lämnad mitt på dansgolvet under en hambo. Hon blev väldigt stött vilket man kan förstå. Plötsligt under min fredagsdans inser jag att jag dansar med hambokavaljeren himself då han drar precis samma story fast från sitt eget perspektiv. Mycket märkligt. Inställning var att "Ja, om det inte funkar efter femtio meter då får man ju sluta, det är inte konstigare än så. Man kan ju inte dansa om man inte synkar." Tänk om jag också tänkte så. Vad många killar jag skulle lämnat mitt på golvet i en bugg. "Ja, vadå, vi synkar ju inte - jag kan dansa och inte du, det är inte konstigare än så...!"

Sen dubblade och tripplade jag kvällens underbara topplista innan kvällen led mot sitt slut. Det blev snart dags att avsluta kvällen och det gör man ju gärna på allra bästa sätt. Och det gick ju riktigt bra. Efter första extranumret "Maniac" fanns det fortfarande spring kvar i Happy-feet-benen och hela kroppen såg fram emot att köra slut på sig i en fartig bugg med lite boogie-feeling. Då säger Larsa i Shake att - nu ska ni får en lugn som sista! What??!? Snacka om att försöka byta sinnesstämning. Det fick bli akutavslappning för att plötsligt bli lagom avspänd för att kunna följa fox igen.

Det var längesen jag var såpass nöjd efter en danskväll trots att jag bara dansade med tre (plus några till). Men det var också längesen jag dansade en hel kväll sist. I alla fall i Stockholm. Nu ska det inte dröja alls länge till nästa dans, bara en vecka, och det ses redan fram emot. Då kommer jag dessutom ha fashionabelt sällskap! :-)