lördag 25 april 2009

Cassa Novas på Y-day

Det blev dans igår. Elin följde med till mig efter jobbet och vi åt gemensam middag innan vi for iväg. Förkylningen hade vänt under dagen men jag var ändå inte så danssugen egentligen. Sist jag dansade, på Brunnsparken, hade jag en ovanligt intressant *host* och fantastiskt rolig kväll. Och med den ännu i färskt minne kändes just gårkvällen inte så spännande.

Det var bra på så sätt att det inte var trångt. Jag blev ändå trampad så ena halvan av den ack så utsatta vänsterfoten är blå idag. AJ! Det var dåligt på så sätt att det var Casanovas på scenen. De är inte bra. Eller jo, de är ett riktigt bra coverband, men de spelar inte dansmusik. 80 procent av deras låtar är såååå trista och helt utan känsla och jag lovade mig själv än en gång att aldrig åka längre än till Yesterday för att dansa till dem.

Det fanns två guldkorn på plats som snabbt fångades in och gjorde att kvällen blev hygglig. Dansade inte hela tiden för jag hade inte den minsta lust att jaga nån och som bekant så blir man ju sällan uppbjuden heller. Det är lustigt det där, jag satt fyra låtar ganska så i början av kvällen och hann heja på så många glada ansikten som dansade förbi. Och då tänker jag så här att nån kille, nån enda, kunde väl tänka så här att "där satt Frida!! Då ska jag skynda mig dit när låten tar slut och bjuda upp henne." Men det är ju ingen som kommer förstås. *Nädå, ja e inte bitter..*

Elin och jag sågs som hastigast på dansgolvet:
jag: "Dansade du med den där killen nu?"
Elin: "Ja"
jag: "Kunde han dansa?"
Elin: "...Nä!"
jag: "Ok!"
och så kilade jag vidare...

Vi var så grymt fikasugna i paus och stod och skulle välja fika. Jag bestämde mig för att dissa min vanliga mockaruta och hugga in på en bulle istället. Elin tog sats mot sin chokladboll men började plötsligt istället ducka ner huvudet för att kika in på hyllan under. Hon gjorde det typ tre gånger och såg så himla rolig ut att jag måste göra likadant ett par gånger innan jag sa: "nä, jag ser ingen morotskaka där!" Elin fick tokskrattanfall för det var ju precis vad hon letade efter. Vi skrattade åt det ungefär resten av fikat och konstaterade att vi känner varann alltför väl.

En härlig sak var att en favoritkille dök upp. Eller snarare ¾ av honom. Han hade gått ner 23 kilo på tio veckor och var så himla fin och jag blev så glad för hans skull att han lyckats med det han föresatt sig att göra. Och det var ännu ett bevis på att det går. Så trevligt att komma lite närmare också. ;)

Elin och jag hade båda en rolig kväll på sitt sätt men vi var nöjda och vi bestämde oss för att åka hem innan det slutade. Vi skulle ta en dans till i var innan vi åkte och då blev det till att leta nån bra. Som tur var sprang jag på Puman och vi fick åtminstone en riktigt bra låt att dansa till så det var en bra avslutning på kvällen.

Nu ser jag fram emot dansen i morgon där jag förväntar mig bättre kvalitet både musikmässigt och dansmässigt. Kul ska det bli! :)

2 kommentarer:

Puman sa...

Det låter som att vi hade ungefär samma upplevelse av kvällen. När ni åkt var jag kvar en kvart till ungefär, tills jag konstaterat att jag redan dansat med de jag ville och att de jag skulle kunna tänka mig en repris med redan åkt hem eller var alldeles för populära för att jag skulle ha chans till en vända till...

Så även jag får tacka för en riktigt mysig sista dans-upplevelse ;-) Och jag måste infoga att jag inte riktigt förstår att killarna inte anstränger sig mer för att bjuda upp dig, du är så mysig att dansa med, och så lättförd att man ibland glömmer att man är ansvarig för mer än sin egen förflyttning i dansen.

Det var kul att ses!
KRAM

Frida sa...

Åh, du är så snäll...eller just det ärlig var det. :D

Skönt att det inte bara är jag som tycker det är konstigt. ;) Jag vet inte hur andra tjejer upplever det här. Önskar det var fler som kommenterade här så man fick lite feedback ibland.

Jag undrar om killarna (dvs de man vill dansa med) kanske aldrig ens tänkt på det där sättet för att de aldrig behövt oroa sig för att inte få dansa med bra tjejer? För tjejer finns det ju nästan alltid gott om.

Man märker ju ganska tydligt de gånger när det är jämna par och ganska få bra tjejer på plats att man är betydligt intressantare och "duger" helt plötsligt.

Jag tror ju faktiskt inte att jag inte blir uppbjuden för att jag inte är bra nog. (Möjligheten är nog tyvärr större att jag själv utstrålar "kom inte hit om du inte är bra nog!")