Mysdanskväll - mot alla odds

Jag kom till slut iväg till Mälarsalen och Jannez igår. Men fortfarande klockan åtta var jag inte så säker på det.

Tove kändes plötsligt pigg och som sig själv när hon vaknade efter att ha sovit middag. Jag ringde till pappa och sa att vi skulle komma ut ändå. Åkte dit, Tove kändes pigg och började leka. Skönt! Jag kände mig inte alls pigg utan full av onda tankar och oro i kroppen så att jag knappt fick ner maten jag blev bjuden på. Here we go again, tänkte jag.

Jag ville åka strax efter åtta hemifrån för att vara i god tid så jag åkte från pappa strax efter sex och var hemma sju. Tänkte pusta i soffan en stund innan jag gjorde mig i ordning, för jag kände mig helt ur slag och demonerna satt verkligen på axeln och hånskrattade åt mig.

Efter bara några minuter ringde pappa och jag hörde Tove gråta i bakgrunden. Hon hade gråtit sedan jag åkte, vägrade äta nånting och vägrade sova. Jaha. Jag blev ännu mer knäckt förstås. Att hämta henne igen tar en timme att komma ut och vid det laget skulle hon säkert ha somnat. Jag rådde att gå ut en sväng med henne vagnen så kanske hon skulle slappna av. Ok, sa pappa, vi försöker det, vi hörs före åtta.

Jag orkade inte göra mig i ordning, för jag ville inte stå med full dans-make-up och vara tvungen att åka ut till pappa igen. Jag ringde åtta och då hade hon somnat i vagnen och vi kom överens om att jag kunde åka och dansa. Då blev det fullt tillfixningsrejs och dessutom hade jag slut på frukt och var tvungen att kasta mig in på coop för att köpa bananer. En sån här dag ville jag verkligen inte åka utan.

20.36 lämnade jag Vallentuna. Så sen har jag nog aldrig varit till en dans. Jag hatar att vara sen och så började jag fundera på om jag skulle ha nån chans att hitta parkering så dags. Jag visste ju att mitt mående bara var psykiskt även fast det blir väldigt fysiskt, men jag försökte skaka av mig det på vägen in för att ha en rolig kväll. Det gick ändå ganska fort in och jag hittade en lucka där jag brukar ha tur. Jag har blivit en jäkel på att fickparkera kan jag säga! Det var ingen kö in så jag var färdig och på plats lagom till femte låten. Hittade en kille från "klubben" så jag kom upp på dansgolvet direkt. Phu....andas uuuuut!!

Jag ska nog inte skriva så mycket om själva dansen utan jag kan sammanfatta det som att jag fick de danser jag kom dit för och att den som väntar på nåt gott väntar alltid för länge. Men SÅ gott! :-D

Dessutom fick jag ett par bonusbugg med Kenneth i andra paus och jag kan bara säga att vi rockade som FAN! Helt sjukt bra var vi i typ 180-tempo. Så kul att kunna dansa loss när det fanns plats och definitivt kvällens bästa bugg.

Jag åkte hem efter andra paus eftersom jag var väldigt trött men så nöjd man kan vara med en danskväll. Det var så skönt att känna att kvällen fått mig att glömma allt jobbigt för en stund och jag log nog hela vägen hem. När jag väl låg i sängen somnade jag på en halv sekund och sov bekymmersfritt som en liten dansprinsessa hela natten. :)