måndag 23 mars 2009

Helg med Tove och Elin

Det var riktigt skönt att vakna i ett helt tomt hus i lördags morse. Just för att jag inte gjort det sen gud vet när. Kunna sitta i soffan och äta frukost i lugn och ro, helt tyst i huset. Rofyllt. Jag hade dessutom hela förmiddagen på mig att ta det lugnt i min ensamhet.

Vid tolv var jag dock tillfixad och körde iväg mot Brottby för att hämta upp Elin för fortsatt färd mot Edsbro. Det är nämligen så att Elins ena syster och min pappa är bosatta i samma lilla håla och det var dit vi var på väg. Första stoppet blev således hos pappa, där vi hämtade upp Tove och sen fortsatte vi till Emma, Stefan och dottern Maja som bor på en gård en bit därifrån. Maja är lite yngre än Tove men Tove sökte direkt kontakt. Hon är verkligen intresserad av andra barn.


Vi var kvar några timmar, fikade och kollade på alla genomförda och planerade projekt. Trevligt med folk som renoverar med bra smak i gamla hus! :) Tove höll igång hela tiden och när vi väl skulle åka hem var det perfekt sovtid så jag tänkte att hon skulle slockna på två sekunder i bilen. Hon sover ju nästan alltid i bilen oavsett tid. Men icke. Tove grät hela vägen hem och fortsatte hemma ett långt tag innan hon till slut slocknade i sin säng av ren utmattning. Det var andra dagen i rad som hon liksom fastnade i skrik och gråt. Hon som nästan aldrig varit ledsen hittills.

Elin och jag blev helt utmattade av allt skrik och efter middag i uterummet slappnade vi av i soffan med varsin drink. Vi var sociala framför varsin dator och sen slocknade vi också ganska tidigt.

Tove vaknade kvart över sex. Det hade hon gjort hos pappa också. Hurra - not! Det var bara för mig att gå upp. Jag försökte underhålla lilla damen med så små medel som möjligt under morgontimmarna tills Elin vaknade och vi åt gemensam frukost. Planen för dagen var shopping. Vi åkte efter lunch och Tove som inte sovit nåt sen kvart över sex slocknade på en gång i bilstolen. Trodde hon skulle sova vidare i vagnen sen, men det blev bara de tio minuterna på väg.

Vi var i centrum några timmar och kikade i affärer. Elin hittade lite som hon behövde och jag hittade nåt som jag kanske inte behövde. ;) Vi fikade en goood fika på mitt favoritfik och Tove fick banan och vinkade åt de andra barnen på fiket. Tove somnade i vagnen först vid halv fyra, när vi snart skulle åka hem. Jag lämnade av Elin vid tåget på vägen och sen åkte jag hem med Tove. Hon sov vidare en dryg timme i bilstolen. Sen vaknade hon och var ledsen.

Sedan följe den tredje skrikperioden på tre dagar. Vad har hänt? Ja, man fattar verkligen ingenting. Hon ville inte sova eller äta. Bara vara hysteriskt ledsen. Hon ville inte sitta hos mig några längre stunder så jag tittade på henne när hon gick fram och tillbaka och grät och grät. Efter någon timme var jag rejält less jag också och släckte ner hela nedervåningen så det var mörkt, tog henne i famnen och gick från ände till ände på huset fram och tillbaka, fram och tillbaka. Hon tystnade faktiskt så småningom. Bror ringde så vi pratade lite när jag gick där och då var Tove lugn.

Helt plötsligt pekade hon på nåt och lät som hon brukar när hon ser nåt intressant och då var hon plötsligt sig själv igen. Jag släppte ner henne på golvet och hon började leka precis som inget hade hänt. Hon undrade nog varför mamma såg ut som ett spöke i ansiktet och kunde nog inte gissa att hon just tagit första steget till att bli utan syskon eftersom jag precis innan tänkt tanken att "det räcker nog med ett barn...".

Sen testade jag med lite mat igen och hon smaskade glatt i sig hela portionen gröt och ville ha mer så jag gjorde en halv portion till som gick åt. Sen kom pappa Daniel hem. Vilken lycka!!

Det har både varit en jättetrevlig helg och en jobbig helg. Trevligt att umgås med Elin som alltid och våra utflykter var väldigt lyckade. Jobbigt att Tove har visat denna nya sida av sig själv. Kanske är det en utvecklingsfas, kanske sviter från att hon var sjuk. Inte vet jag, men jag hoppas hon inte ska ha en sån skrikperiod idag också.

1 kommentar:

Anonym sa...

Nästa gång du/ni ska ut till Roslagen så får ni komma hit till Älmsta. Välkommen.

Anneli