Ebbacuppen och dans till Expanders

Helgen har bestått av danstävling. På lördagen hämtade jag upp Elin och vi begav oss till Brännkyrkahallen för att se bugg i de låga klasserna. Vi tänkte vara där så att vi hann se Nippe, Lina och Ellens dubbelbuggsdebut men kom ungefär en minut försent. (Som tur var har Ellen lagt ut en film på sin blogg så nu har jag sett i alla fall, gillar framförallt Ellens startskratt, haha!)

Vi hejade fram alla par vi kände efter bästa förmåga och var på riktigt bra humör hela dagen. Det är så skönt att va iväg med Elin för vi är båda lika förtjusta i att mingla och kramas med allt roligt folk. Vi känner också lite olika människor så man får chans att träffa lite nya människor. Elin tycker att det är lika festligt varje gång jag presenterar henne som "min bästis Elin". Hihi.

Efter tävlingen åkte vi hem till Elin och åt middag och fullkomligt dog i soffan. Luften bara gick ur och vi fick verkligen anstränga oss för att komma igång och göra oss i ordning inför dansen. Vi kom fram precis när det skulle börja och det var lite mer folk där än förra gången (för två år sedan.)

Jag vet inte, men jag kom inte riktigt igång under kvällen, satt mest och tittade och orkade inte jaga rätt på de jag helst ville dansa med. Några guldkorn fanns där men jag visste att bara ett av dem skulle jaga mej också. Det var en några riktigt bra dansare på plats som jag aldrig dansat med men det blev inte av den här gången heller. Jag känner mej bara inte "inne" nog för att bjuda upp vissa. Knasigt och dumt. De kanske tycker jag verkar läskig också, vad vet jag.

Några toppdanser blev det i alla fall under kvällen men vi åkte innan det slutade för att orka med söndagen. Expanders är inget för mig. Fortfarande inte. Jag önskar de skulle spela fler mysfoxlåtar, de "lugna" som de mest spelar är inget jag går igång på. Lite synd var det också att det inte blev nån jubileumsdans. Hade varit lite symboliskt roligt.

På söndagen åkte vi hela familjen mot Brännkyrkahallen och hämtade upp Elin på vägen igen. Det var länge sen Tove fick vara med ute i dansvimlet nu. Alltför länge sen. Vi kom strax före paus och Tove ägnade hela pausen åt att fara runt och hälsa på folk. Det var en annan familj där och en liten pojke sträckte ut handen mot Tove som tog den så de höll i varann en stund. De var så himla söta.

Tove spanar ut mot allt folk i entréhallen

När tävlingarna började igen var Tove tvungen att ha på sig sina hörselskydd och det gick ganska bra. Hon ville ta av dem när hon blev sittande för länge oaktiverad men när hon fick springa omkring så brydde hon sig inte om dem alls. Hon är helt oblyg för andra människor och trivdes i flera olika famnar. Det är jättemysigt att ha henne med även fast det blir lite pyssligt. Och det är klart att man blir stolt och glad när folk säger att hon är så söt.

Hela familjen på danstävling

Lina lånade Tove en stund

Vi hejade allt vad vi kunde på alla som vi känner men det blev tyvärr inga topplaceringar. Kul i alla fall att se massa bra dans och jag hoppas och tror att våra hejarop bar fram de tävlande lite extra. Tove klappade i händerna och vinkade också ibland så jag tror att hon tyckte det var lite roligt i alla fall.