söndag 29 mars 2009

Linbuggen 2009

Lördagen hade jag och Elin en riktig heldag. Kvart över sju lämnade jag min metropol för att plocka upp Elin en halvtimme senare för vidare färd mot Linköping. Det var absolut värsta tänkbara skitväder. Helt grått och dimmigt och slaskigt. Inte vad jag sett framför mig precis, jag hade tänkt det skulle vara en fin vårdag jag.

Efter att ha poppat CC & Lee i bilen kom vi fram den tid vi tänkt. Det var full träning i lokalen och Elin kilade iväg åt sitt håll för att leta reda på Peter, dagens tävlingspartner. Jag bokade upp ett par fina platser på läktaren och gick för att leta reda på en varm kopp te. Som tur var för mig hittade jag både te och någon att kramas med på vägen dit. :)

Sen stötte jag ihop med en man som jag dansat med en gång, men mer vet jag inte om honom. Det här med att vara igenkänd från bloggen och DM är lite märkligt. Det händer inte alldeles sällan att jag stöter på folk som vet vem jag är men själv står man där och "öh.....?". Men det är alltid trevlig att träffa sociala och glada människor som förhoppningsvis gillar det jag gör. Både på dansgolvet och bakom tangentbordet.

Elin och Peter hade hittat varandra och min supporterkompanjon för dagen, Elins moster Ninni, dök också upp och vi letade oss ner till våra platser medan de tävlande gick och prövade några danssteg. Kanske ska nämna att det var den enda träning de gjorde tillsammans innan denna tävling. För en Jack'n'Jill och ett par danser på maffiafesten gills väl inte riktigt..?

Elin tävlade i BVC för första gången. I och med att Peter är BSA-dansare så blev det så. Det var för övrigt inte så jättemånga kända par för mig att heja på denna dag konstigt nog. Men några fanns det i alla fall att skrika åt. Det var uttagning i BVC så de gick ut allra först och gick vidare som vi hoppats och trott. Även kvarten gick bra och de gick vidare till semi. Hur kul som helst!

Jag ägnade heaten åt att filma. Nackdelen med det är att man inte kan låta nåt då för i så fall skriker man rätt in i kameran. Men jag såg dansen fint på min lilla display i alla fall och det såg så bra ut så. Mjukt och smidigt. Semifinalen dansades och det såg bra ut...men...hm...hände det nåt där?

Jag kilade ner efter semin för att höra hur det gick och mötte två som var helt säkra på att de skulle åka ut med tekniskt fel. jaha, så var det med det. Det var kul så länge det varade. Mellan semifinalerna och finalerna var det en lång paus och de enda resultat som inte ropades upp innan pausen var BVC's. Suck. Låååång väntan på domen.

Vi satt tillsammans nere i hörnet när det var dags att få resultatet och det första numret som ropades upp var.....deras!! Vrååål!! Helt sjukt roligt! Finalplats första gången i en ny klass och utan att ha tränat ihop. Eftersom Elin i princip gett upp efter den eventuella missen i semin så blev det till att ladda om för att prestera i finalen och jag studsade upp på läktaren igen.

Finalrundan gick kanonbra och sen blev det ännu en nervös väntan på resultatet. Plötsligt ser jag att om de skulle ta sig in på dansgolvet därifrån vi satt så var de tvungna att passera ett rep. Jag kunde se inre bilder av att Elin fick med sig rep med stolpar in på dansbanan i farten och när jag sa det till henne så hade hon också alltför lätt att se det framför sig. Så de la upp en plan för att slippa repet om så behövdes. Haha. Sådär är det när man känner varann bra.

Det var sex par i finalen och fem skulle få poäng. Det vore så surt att va de som blev utan så jag, som sett siffrorna innan, hoppades verkligen att det skulle gå vägen. Trean ropades upp först, det lät nästan precis som deras nummer så nerverna gjorde sig ordentligt påminda. Och tvåa blev....Elin och Peter!! En liten dans in på banan och upp på pallen. Så grymt!!

Jag fullföljde dagens uppdrag och fotade prispallen förstås. Ett riktigt bra slut på en bra tävlingsdag och det var två glada och lite trötta tjejer som satte sig i bilen mot vårt stopp i Södertälje.

1 kommentar:

Elin sa...

Ååååh vad kul att läsa om den fantastiska dagen! Det var som att återupleva den igen fast dock inte lika psykiskt och fysiskt ansträngande och utan nerverna i ett nystan i magen :) TACK Frida för all enorm support, skjuts, respons, peppning, positiv ätlig förstärkning och filmande! Du är faktiskt guld värd! Stefan påstod att jag har mitt egna lilla filmteam på tävlingar :) Stor KRAAAM på dig!!