Tänk om jag kommer jobba så hårt sen att jag inte kommer hinna med bloggen. (Haha, jag hör själv hur absurt det låter..) Men tänkt om. Bloggen är ju som en kär vän jag gärna vill hinna med.
Hur skulle det kännas om du gick in här som vanligt i morgon (eftersom ett besök på min blogg självklart är en del av surfvardagen...) och rubriken är "Nu är det slutbloggat" och sista inlägget är skrivet? Och sen kom det aldrig nåt mer.
Jag har varit med om det på ett par bloggar jag följt. Plötsligt har det bara varit slut och det har liksom känts lite tomt även fast jag ganska snabbt kommit över det. Men det är ändå något speciellt med att följa någons liv och/eller tankar.
Nu tror jag inte det kommer hända än på länge. Finns annat jag nog skulle sluta med innan. Typ äta och sova kanske. Nädå. Men det finns annat som jag säkert kan dra ner på. I värsta fall får jag väl fixa en toa-laptop för långsittningar...
2 kommentarer:
Ja, någon lösning får vi nog komma på, för jag har i alla fall blivit beroende av livsdansens tankevirvlar. Och det säger ju sig själv att man inte ska avbryta sin livsdans för jobbets skull, eller hur? :)
KRAM
Nej, det har du ju helt rätt i! =D
Skicka en kommentar