onsdag 13 augusti 2008

Ska man behöva vara rädd?

Pappa tyckte att jag skulle vara försiktig med att skriva i bloggen att jag ska vara ensam hemma. Nu ska jag ju i praktiken inte vara så ensam, men ändå. Det är ju förskräckligt att man ens ska behöva tänka i de banorna.

Jag har tyvärr fått veta att en tjej i dansvärlden som bloggat fått stänga ner bloggen just på grund av oväntat och enträget besök hemma hos henne. Sånt är ju självklart skrämmande och man tror ju inte att det ska hända.

På ett sätt har det redan hänt. Jag fick i början av sommaren ett mycket obehagligt samtal på min mobil av en för mig okänd person som ville ha kontakt med mig på grund av något jag skrivit i bloggen. Jag blev mycket upprörd av det samtalet. Dels på grund av personens ärende och dels på grund av att personen måste ha lagt ner i alla fall lite tid för att leta reda på mitt mobilnummer. Även fast jag inte är särskilt anonym här.

Jag kom att tänka på det här nu eftersom jag precis har promenerat hem från min bror. Han bor ca en kilometer bort och det finns ett par ställen på vägen där belysningen alltid verkar vara trasig och det är lite buskage runt gångvägen. Min puls stiger alltid när jag går där och jag kikar lite extra in i mörkret och vänder mig om någon extra gång för att se att ingen är där. Usch att det ska behöva va så.

1 kommentar:

Anonym sa...

Jag blir så arg! Varför ska man behöva vara rädd! Jag vill inte vara det och jag försöker att inte låta rädsla begränsa mig, fast nog är jag riktigt spänd och känner mig osäker när jag går ensam när det är mörkt och folktomt.

Va obehagligt med det där samtalet Frida!!

Va många fina bilder du lagt upp :)


kram