onsdag 2 september 2009

Don't **** with me!

Igår hade jag mitt jobbigaste möte hittills i mitt arbetsliv. Jag skulle träffa min konsultchef angående mitt tydligen hyperkänsliga ärende. När jag kom fick jag klart för mig att hennes chef också skulle vara med på mötet. Ajaj, två mot en känns aldrig bra. Och de gick in med en stenhårt negativ offensiv om hur verkligheten ser ut och att mitt önskemål gick helt emot den. Och visserligen har jag rätt enligt lag men om jag tar ut min rättighet riskerar jag att stå utan jobb. Det sa de inte förstås, men så mycket begriper jag själv.

Som tur var var jag tydligen väl förberedd. Det var väldigt laddat, på bristningsgränsen. Ett tag trodde jag aldrig att vi skulle komma någon vart men jag stod upp för mig själv och det jag tyckte måste vara rimligt i min situation om och om igen med olika argument tills de plötsligt vände in på min linje. Resultatet av det timslånga mötet blev faktiskt att de gick med på att göra precis det jag ville som steg ett och sen får vi ta nästa steg när vi vet vad vi får för svar.

Jag var helt tom när jag åkte därifrån. All energi hade gått åt och hemma kände jag mest för att sitta och stirra rakt fram. Det som var väldigt negativt med det här mötet var att det för första gången blev så otroligt tydligt vad som är viktigt för dem när läget är trängt. Det är väldigt obehagligt att känna sig som en produkt istället för en person. Det positiva är att jag tog mig igenom det på ett utmärkt sätt. Rakt och faktabaserat, utan känsloutbrott. Och faktiskt så blev det ju som jag ville. Trots två mot en. Man är starkare än man tror när man måste.

Idag ringde konsultchefen och ville stämma av det vi kom överens om igår. Sen försökte hon faktiskt förklara och lite släta över den negativa offensiven. Det känns nästan som en vinst. De kände kanske att de gått för hårt fram och kom kanske på att de fortfarande borde vara rädda om mig trots allt. Och nu vet de ännu mer vad jag går för.

Nu är det till att vänta och se vad som händer. Det ska bli intressant. Om det inte blir som jag hoppas ställs saker verkligen på sin spets här och det finns några mer eller mindre dåliga alternativ att välja på. Men det tar vi då.

3 kommentarer:

Puman sa...

Åh, vad jag är stolt över dig! Har tänkt så mycket på dig och ditt möte, och förstår verkligen hur jobbigt det är! Det är aldrig lätt eller kul att behöva försvara sina solklara rättigheter, och i synnerhet inte när man befinner sig i underläge...

Jag hoppas verkligen att de inser vilken pärla de har, annars kanske jag kan pimpa in dig på ett annat konsultbolag här i stan... Man vet ju aldrig vad som kan tänkas finnas.

Hur det än är, så har du gjort det enda rätta, och varit sann mot dig själv och stått upp för det! RESPECT SISTER!!!

STOR VARM KRAM till er allihop, men mest till dig för att du tog tjuren vid hornen.

Frida sa...

Tack tjejen! Ja, vi får se om jag behöver en gentjänst så småningom ;). Men därom vet vi intet än. Gissar på svar om två veckor eller så.

Tack för stödet, det värmer!
KRAMKRAMKRAM

Puman sa...

Du vet var jag finns! Det är bara att hojta, här finns både stöd, sympati och ett sakteliga växande nätverk! KRAMKRAMKRAM tillbaka!