måndag 28 september 2009

Shake på Estraden

Det blev en tripp till Gävle till slut. Även denna kväll liksom förra var det mycket folk men få kända. Medelåldern är lite högre där än man är van så det har väl med saken att göra. De få bra killar som fanns till hands var dessutom oerhört bra på att göra sig osynliga. De kunde verkligen gå upp i rök mitt framför ögonen. Förstod sen att det var ett trick att inte bli uppbjudna, hedervärt på sitt sätt, kanske de ville välja själva, men lik förbannat irriterande när man trodde sig veta var de var.

Ingen toppfavorit i sikte trots mina små förhoppningar. Jag ska aldrig ha förhoppningar, de kan förstöra en hel kväll. Men när det finns så få säkra kort att välja på är de än mer saknade!

Försökte dansa med de som fanns att tillgå, blev uppbjuden några gånger av nya och bjöd upp några själv. Helt ok kväll blev det på det stora hela. En riktigt duktig buggkille (BVA, en av de få som faktiskt kan dansa socialt också ;) ) var på plats och honom spejade jag efter hela kvällen utan resultat. Vi har dansat ett fåtal gånger genom åren och buggen har verkligen varit något alldeles extra. Så få som dansar så bra bugg! Det går väldigt många bra foxkillar på en bra buggkille skulle jag (än en gång) vilja påstå.

Jag och en tjej, J, som jag känner ytligt träffades på damernas i slutet av kvällen och ojade oss över att det var svårt att hitta guldkornen, men vi skildes åt och gav oss ut på ett sista försök. Buggkillen spanades in och jag satsade på att han skulle gå till vänster så jag tog det hållet. Såklart går han till höger så det fick bli uppbjudning modell axelknackning. Men då står J av alla tjejer redan framför honom! Vi skrattade gott hon och jag och jag gratulerade henne till lyckad jakt och knallade därifrån.

Då slår han till. Gubben. Ni minns från förra gången. Jaha, det var ju typiskt, och inte kan jag säga nej heller. Det blev bugg i vanlig ordning och sen fox på det. Jag vet inte vad det är med honom. Han är inte direkt otrevlig, han är inte direkt dålig på att dansa men jag VILL INTE! Typiskt nog dansade han plötsligt riktigt bra fox. Flyt i snurrarna och ok känsla till musiken. Han tyckte tydligen också det gick bra för plötsligt började han flytta runt händerna; höften, midjan och iiiiiiii! Nacken! TA BORT!!!!

Brrr. Jag vet faktiskt inte hur jag ska bli av med honom nu. Jag dansade för bra igår helt enkelt, nu kommer jag vara hans favorit forever. Fan!

Midjan och nacken är områden som inte vem som helst får komma nära, bra mycket mer intimt än vilken gnuss som helst tycker jag. Och det är lättare att ta sig ur en för närgången gnuss än att börja flytta nåns händer. Men det kan ju vara otroligt mysigt och självklart om ömsesidig känsla och repekt finns där. (Hur vet man det då? Jo, det handlar som vanligt om k-o-m-m-u-n-i-k-a-t-i-o-n...)

Efter dansen var slut ser jag i alla fall att J och buggkillen stannar i närheten och flyger iväg ditåt. Men då är han borta! *Poff* Men snälla J pekar "ditåt!!" och där har han hunnit iväg upp på läktaren. Han ser mig i alla fall och kommer ner igen och jag får mina två bugg. Grymt! Otroligt få killar som har både sån teknik, timing och musikanpassning i buggen på socialgolvet. Sen var det sista och han var upptagen och jag åkte hem.

Kvällen var slut med ett godkänt. Jag är för bortskämd. Jag vet.

PS: Shake var precis lika bra som vanligt och skivan ses fram emot!
PS2: Kanske kommer nån bild här sen...

Inga kommentarer: