tisdag 22 september 2009

Vila i frid lillPyran

Igår natt så somnade vår lillkisse Pyran in efter en kort tids sjukdom. Det som började som ett sår blev tydligen snabbt något mycket värre och på bara några dagar försvann hon från oss. Hon hade nog inte så mycket att sätta emot en infektion eftersom hon levt lite på övertid i nästan två år. Pyran föddes i kattkorgen på mitt rum på min studentdag och hon dog i faktiskt samma korg som nu står ute i vårt förråd dit hon kunde gå in själv genom luckan och söka skydd.

För bara ett par veckor sedan tyckte vi att hon var piggare än på länge. Hon kom upp och gosade, ville sova i sängen och sånt som hon inte gjort på jättelänge. Hon verkade plötsligt inte ha ont någonstans och hon hade aptit igen. Det var så mysigt. Hon har annars varit ganska osynlig senaste månaderna för att hålla sig undan Tove och det kan man ju förstå om man har ont. Men nu känns det bra att hon fick en riktigt pigg period precis i slutet även fast det ju känns jättetrist att hon plötsligt är borta. Snyft! Vi har ju levt ihop i dryga elva år hon och jag.

Hon var en sån personlighet och så helt olik sin bror. Hon valde noga ut vilket knä som passade, gick gärna över flera för att hitta rätt, och nästan alltid slog hon sig ner hos en man. Satt i knät och funderade en stund innan hon lade sig till rätta och låg sedan helt still och mådde gott.

Pyran har hunnit med diverse äventyr under sina levnadsår. När vi bodde i lägenheten testade hon bungyjump utan bungy och föll tre våningar rakt ner i asfalten. Det gjorde ont i benet, men hon överlevde. När vi bott i huset någon vecka hörde vi plötsligt hennes jamande från taknocken och hon vågade inte ta sig ner. Daniel fick klättra upp och hämta henne i en ryggsäck.

Men oftast har hon tagit det ganska lugnt. Ätit och sovit, stannat inne när det var kallt ute och legat i solen och njutit när det varit varmt. Och jag hoppas hon får fortsätta njuta där hon är nu!

Kel och smek till lilla Pyran. Vi kommer sakna dig mycket!

3 kommentarer:

Elin sa...

Tråkigt att höra att Pyran inte finns längre :( Hon var en gosig katt som jag oxå fick ha äran att ha i knät ibland framför tvn. KRAM!

Puman sa...

Nej, vad trist... Jag beklagar verkligen förlusten. Men man får vända på myntet och glädjas över all tid man fått ihop, och minnas sin förlorade kisse. För så länge någon minns en, så finns man alltid kvar!

Varmar KRAMAR till er!

Nina sa...

Usch vad tråkigt! ja, en katt är alltid en katt, men OJ vad man kan sakna dem! Skönt som sagt att hon fick må bra så där på slutet. Kram kram till er och Polarn!