måndag 28 september 2009

Om revanschen i dansen

Glömde skriva en sak som jag tänkte på på hemväg igår när det gäller såna där bra buggkillar. Den här killen minns nog inte att vi dansat förut och överhuvudtaget om man bjuder upp nån sån där kanonkille som inte vet vem man är;

Oftast försöker de i alla fall se glada ut att man bjudit upp, och en del kanske är glada. Sen första takterna får man några baksteg, kanske ett par enkla turer som att han känner efter vad man är för en och sen plötsligt så glimmar det till i killens ögon och han börjar dansa. Man liksom ser att tanken hunnit upp från förningen till hjärnan att "den här bruttan hänger ju med!!".

Det är alltid en lika härlig revansch för en själv efter den trevande starten när killen plötsligt börjar utmana en med häftiga turer, egna spinn och knasiga steg och man får uppskattningen efter varje grej att man tog förningen i princip perfekt. Man ser dansglädjen som börjar lysa i ögonen och musikanpassningen bara sitter.

Man kan verkligen bli ett i dansen även i buggen, när föra och följa fungerar perfekt och man lyssnar på musiken på samma sätt. Dansen blir en lek på ett annat sätt än i foxen eftersom man kan se samspelet i varandras ögon. Jag önskar att alla fick uppleva det. Häääärligt! :)

Inga kommentarer: