Daniel är och danstränar. Jo faktiskt. Han blev inringd för nån annan som inte kunde. Parträning. På tiden att han dansar lite kan man tycka. Hoppas knäet håller.
Barnen sover sött. Måns somnade själv ikväll, på en sådär tio minuter, medan jag nattade Tove. Sen lade sig lugnet i stugan.
Nu har jag sett kvällens avsnitt av Biggest loser som jag följer. Det amerikanska originalet alltså. Det blev en gråtstund. Herregud vad andra människors öden kan vrida ur själen på en. För att man är empatisk och har tillräcklig fantasi för att direkt i sitt inre uppleva åtminstone en bråkdel av hur det skulle kännas om något liknande hände i ens eget liv. Efter att ha känt bråkdelen får man sätta stopp för fantasin annars drunknar man i känslor som ändå bara är imaginära. Men riktiga ändå på något vis. För att man själv har människor man älskar runt omkring sig som absolut inte får gå förlorade.
Jag har även sett den ack så bleka svenska kopian av BL. Det är ju samma koncept men originalet är bara så mycket snyggare på något sätt. Det får den svenska att kännas väldigt lågbudget och konstlad. Men huvudsaken är ju att de lyckas inspirera någon. Det är ju kärnan i programmet.
Nu ska jag rensa hjärnan med lite känslobefriad Champions League. Och snart kommer Daniel hem och gör mig sällskap.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar