onsdag 29 september 2010

Med mål i sikte

I arbetslivet är det självklart med mål. Det finns en vision och ett syfte med hela verksamheten och både ekonomiska och andra mål ska uppnås på väg dit. För att uppnå företagets huvudmål på bästa sätt krävs det att alla samarbetar mot samma mål. Det sätts därför ofta upp även personliga mål och delmål och man har regelbundna utvecklingssamtal för att följa upp hur det går.

En del relationsexperter menar att något liknande också kan behövas i ett förhållande. Att allt för många bara lever på utan gemensamma drömmar, mål och visioner. Jag tror det kan ligga en hel del i det. Att det är lättare att börja leva sida vid sida i slentrian istället för att leva livet ihop. Att sätta upp mål, delmål och utvärdera var man befinner sig nu och då, kanske kunde rädda ett och annat äktenskap?

Nu är vi inga drömmare. Här i huset finns inga svåruppnåeliga resplaner, husköpstankar eller vad man nu kan tänkas drömma om. Vi har det liksom så bra som det är. Vi är nöjda med tillvaron, har det vi behöver och har råd med det vi vill göra. Ändå kändes det där med något gemensamt mål som en bra idé och för snart ett år sedan bestämde vi oss för ett sånt: Att bli skuldfria.

Det kanske låter trist. Ett ekonomiskt mål. Men efter att ha läst, vridit och vänt på det ett bra tag känns det som en mycket bra plan att äga sitt eget boende på riktigt. För vad vet vi om framtiden? Och målet är inte att bli skuldfria innan vi dör utan att bli skuldfria i god tid.

A-m-o-r-t-e-r-a. Ojojoj vilket tråkigt ord. Men egentligen är det ju ganska roligt. Det handlar ju egentligen om att faktiskt börja äga det man bara påstår sig äga. Att inte ha en privatekonomi som är beroende av reporäntan. Och man måste ju inte månadsamortera (om man inte har topplån vill säga). Man kan göra det lite när man har lust, i större svosch så det liksom märks.

Sedan vi köpte huset har vi ägt knappt en tredjedel. Om man räknar kvadrat så är det ju inte ens övervåningen. Sen årsskiftet äger vi redan sex procentenheter mer än då. Det känns väldigt bra och målet känns inte alls oöverkomligt. Att som äldre aldrig behöva oroa sig över ränteläget, den stressfriheten går ju inte att mäta, men jag tror många hade önskat att de haft eller tagit den möjligheten.

Ett första delmål kommer uppnås i förtid, vid årsskiftet. :-)

Inga kommentarer: