Som tur var fanns en chans till. Igår spelade Sannex på Hågelby medan Casanovas krockade på Grönan. Många valde Grönan. Jag tvekade länge. Skulle jag dansa alls och i så fall gå mot strömmen igen? När jag lagade middag bestämde jag mig. Jag skulle åka. Det fanns inget som talade emot, allt talade för. Sista chansen till torsdagsdans för sommaren och perfekt sensommarväder. Alternativet var att häcka hemma framför en burk.
Sen blev det ganska bråttom. Men jag tänkte att jag skulle ta outfiten som förblev oanvänd i torsdags så slapp jag tänka mer på det. En luftig topp med lite bar rygg sådär. Nu följer lite spännande BH-fakta för er oinsatta: Till denna top brukar jag använda en BH med sk silicon back. En sån tar man på sig ungefär som en väst och knäpper i fram. Med ett miniwinispänne i plast! Varje gång jag använt den har jag tänkt att "Nån gång kommer det där spännet gå sönder mitt i en bugg!"
Och nu gick spännet sönder. Pjooooooiiiing! Tack och lov redan vid påklädningen. Jahapp, det var den. Jag hade inget annat alternativ som var gångbart just nu så det blev till att börja rota efter en annan top. Tänka om så där i sista minuten är inte min starkaste sida men jag fyndade ett linne i lådan efter ett tag i alla fall. Sen blev det till att rejsa med allt som skulle göras och även Måns skulle ju hinna få mat. Jag kom iväg ca en kvart senare än jag borde. Och så var det kö, men fram kom jag till slut i alla fall.
Ljuva toner mötte under segeltaket och ett och annat bekant ansikte syntes genast på dansgolvet. Det bådade gott. De flesta hade ju (som vanligt) valt Grönan och lämnat alldeles lagom stora ytor till mig att dansa på. Jag kom ett antal låtar efter start och såg till att bli uppbjuden (eller nåt ditåt) första bytet efter ankomst. Massor med toppdans levererades direkt och det fanns inte längre någon tvekan om att jag gjorde rätt som åkte. Glädje!
Första halvan av kvällen försvann snabbt då jag var sen. Pausen fördrevs pratandes dans vid räcket och snart var det dags för nästa halvlek. Jag blev uppbjuden några gånger av för mig nya killar. En som överraskade positivt. Jag vet ju att man egentligen inte ska döma hundar efter hår och allt det där men jag gör det ändå precis hela tiden. Men ibland har jag fel och det är ju roligt. Ett oomhändertaget och därför lite ocharmigt yttre kan gömma riktigt mjuk och tydlig förning i bugg. Där ser man. En egen uppbjudning resulterade också i ovanligt bra fox. Det blir fler danser!
Sannex spelade riktigt bra. Bättre än jag minns och då var det också bra. De har verkligen klättrat på rankingen senaste året. De låter bra, har bra stämsång, lagom med snack, de har roligt på scen och verkar inte ta sig själva på så stort allvar vilket känns fräscht i branschen! Repertoaren har också en bra blandning med något för alla. Bitvis riktigt bra bugglåtar vilket är kul när man har fint sällskap. Ett bottennapp "In the jungle" fick jag dansa till för andra dagen i rad (jo, Titanix ensvisas också med denna barnkalaslåt) och sen var jag inte nöjd med deras val av låtar till sista dansen.
På slutet stod jag plötsligt och blev väldigt förvirrad när de plötsligt körde fyra bugg på rad (mest för att jag kanske räknade till tre...?) och när jag sen bjöd upp var det tydligen sista fast klockan bara var kvart i. Jag vet inte vad de spelade som sista men inte var det några bra sistalåtar i alla fall. Dessutom skrattade de bort den första. Men med de extranummerna må de vara förlåtna. Rock'n roll-klassiker för hela slanten och den ena snabbare än den andra (eller tvärtom kanske det var?)
Efter andra extranummret kände jag mig ungefär som en flåsande hund men jag fick inte vila många sekunder innan de drog igång ett rockmedley modell skitsnabbt som helt enkelt och resolut körde slut på den sista energin. Men ujujuj vad kul det var. Jag har nog aldrig dansat så bra så fort. Fötterna gjorde sitt jobb utan så mycket medverkan från mig och samspelet var kanon trots tröttheten. Helt enkelt skitroligt och en värdig avslutning på min utomhussäsong.
Hågelbyparken visade sin bästa sida med vindstilla sensommarvärme och lamporna som lyste upp i augustimörkret. Danskvällen kunde fått epitetet "magisk" om sistalåtarna varit vad de borde, de fick mig inte riktigt i stämning. Men när jag gick hem från garaget under den stjärnklara himlen i augustivärmen och syrsorna spelade för mig medan jag tänkte tillbaka på kvällen kändes det ändå som att jag nästan var där. Jag hade lust att sätta mig på trappen utanför och bara njuta lite till.
Tips från mysfoxcoachen; De här låtarna borde Sannex spela som sista istället:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar