Igår eftermiddag höll Daniel på att ramla av stolen. Han och Tove skulle läsa en bok som heter "Vem är arg". Tove tog den och började peka på titeln med stora bokstäver på framsidan: V-E-M Ö-R A-R (tvekan och lite hjälp från en förstummad pappa) -G. Efter denna smått sensationella händelse var ju Daniel att kolla om hon kunde det en gång till och även lite andra bokstäver, men då blev det inte lika klockrent resultat. Var det en lyckträff?
Tove har ju ett fantastiskt bra språk. Igår när jag skulle åka och träna sa jag till Daniel att jag skulle låna hans cykel. När jag sa hejdå ropade Tove "Kör försiktigt på pappas cykel mamma!"
Idag åt vi rabarberkräm till lunch. I min familj har vi alltid smulat knäkebröd på krämen. Och det man växt upp med ser man ju som självklart och helt normalt även fast andra kan tycka det är knäppt. Daniels familj har inte samma vana och tittar därför konstigt på mig och mitt smulande.
Tove hade fått kräm med mjölk och en knäckemacka med ost av Daniel. Jag kom sist till bordet och började bryta min macka i bitar över krämen. Tove stannar plötsligt av mitt i en tugga och tittar på mig med stora förvirrade ögon. Sen säger hon sakta och förundrat: "Mamma, vad gör du för bus?"
Jag tyckte det var så oerhört roligt och skrattade resten av lunchen. Det är så kul när replikerna studsar tillbaka till en på det där sättet och extra roligt att hon blev så förvirrad.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar