Nyss var jag på väg till Hågelby för lite dans till Jannez. Mina hågelbykvällar till Jannez brukar bli något extra så detta hade setts fram emot! Mamman (jag) hade duschat, mejkat, fixat och trixat, dragit på sig fina kläderna och packat frappen. Nu skulle hon ut och svira! Endast två torsdagar återstod dessutom innan körövningarna tar vid.
Lilla bilen brukar vara min vapendragare när jag åker själv. Men det lät konstigt. Jag körde runt kvarteret men Daniel tyckte också jag skulle ta den andra. "Tur man har fler att välja på" tänkte jag. Skulle jag inte ha tänkt. Stora, nya, fina bilen startade inte. Det har hänt av och till förut att den inte tänder, men det brukar alltid gå till slut. Daniel körde den så sent som igår och då gick den så fint så.
Jag försökte få igång den tills den dog helt. Inte visste väl jag att man kunde ta slut på batteriet genom att försöka starta bilen sådär en trettio gånger. Men jag lär mig. Daniel fick testa båda bilarna men konstaterade att det kanske var bäst att låta den lilla vara, vi har vetat att en drivknut behöver fixas men nu hade den tydligen tagit självmord. Och den stora var som sagt död. Batteriladdare på den. Visserligen hade vi nog kunnat starta den på den lilla men man vill ju komma hem också...
Vi har redan lämnat in stora bilen en gång för det där felet men då hittade de inget. Nu måste de fasiken hitta nåt!! Såhär kan man ju inte ha det. Den nyss så glada mamman blev ett stycke disktrasa istället. Så himla besviken!!! Jag fattar aldrig hur viktigt det är för mig att komma iväg förrän jag inte gör det. Jag blir nästan pinsamt mycket ledsen.
Jag ringde bror i ett desperat försök att låna en bil men han svarade inte och när han väl ringde tillbaka hade klockan gått och jag gett upp och sminkat av mig igen. Kvällen var liksom redan förstörd.
Egentligen är ju kvällen ännu ung och vi får väl hitte på nåt annat men AAAAAAAAARRRGGHHH!!!!!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar