"Du är ju stensäker"

Igår kväll bar det ut till min gamla hemstad Norrtälje för min första körövning på tio år. Jag körde mestadels i skyfall och vindrutetorkarna räckte nästan inte till. Jag var där näst först även fast jag inte var speciellt tidig och mottogs med en varm kram från körledaren och glada tillrop från den enda killen som jag känner till sedan förut. En bra start.

Jag hälsade på resten av kören när de droppade in vartefter och det var lite blandade åldrar och människor. Flera av dem kändes direkt väldigt varma, öppna och engagerade i kören och de verkade tycka att det var trevligt med ett nytillskott. Efter att jag hälsats officiellt välkommen och fått en plats tilldelad så blev det uppsjungning. Ja, ni som någon gång sjungit i kör vet ju hur det går till och här kände man att det läggs mycket engagemang i röstträningen.

Jag ska sjunga andrasopran och har då en tjej till i min stämma och hon var där. De både förstasopranerna däremot var inte där så det var tomt på min högra sida. Skönt att inte behöva vara själv i sin stämma i alla fall första gången tänkte jag. Vi började med en av Sarek-låtarna som var ny för alla och det var ganska skönt. De tre jag övat på har ju de andra redan uppträtt med så där ligger jag i underläge. Men nu fick jag känna mig lite jämställd direkt.

Jag har ju undrat lite hur jag skulle platsa rent nivåmässigt men känslan efter övningen är att jag passar in bra. Jag tog de nya sångerna från noterna lika bra som någon annan och övningstempot var lämpligt högt. Vi sjöng de tre inspelningslåtarna rakt igenom utan övning innan och det gick riktigt bra. Ett par ställen måste jag fila på och de var de ställena jag varit osäker på innan, men jag fick lite klarhet nu.

Sarek-materialet är runt tio låtar och de ska kunnas utantill till konserten. Ett gissel för mig är att det nya inspelningsdatumet krockar med en jobbresa till Finland. Jag ska fundera på hur jag ska göra, om jag ska prioritera resan eller kören. Det fanns en möjlighet att byta datum, men det finns anleningar till att jag kanske inte vill åka på den där resan ändå. Får klura på det. (Dessutom ska min stämkompis föda barn två dar innan är det tänkt, så jag undrar om jag blir ensam ändå....??)

Efter övningen så stannade jag kvar och pratade lite med körledaren som undrade hur det kändes. "Jo tack, bra" sa jag, "det kändes ju som att jag hängde med ganska bra och det var riktigt roligt att sjunga på riktigt igen." "Vi är i alla fall väldigt nöjda" sa hon, "du är ju stensäker så det är inga problem det här!". :) :) :)

Jag körde hem glader och nöjder i sämsta tänkbara höstväder. Kolsvart, spöregn och låga slöjmoln som dansade framför bilen hela vägen. Sprang från parkeringen och hem i regnet, fikade snabbt med Daniel och somnade sen som en liten glad gris.