fredag 21 augusti 2009

Från stress till frigörande sång

Gårdagen var ganska lugn till en början. Jag fick lite jobb att pyssla med på förmiddagen (hjärnan blev jätteförvånad när den faktiskt var tvungen att tänka lite) så den gick ganska snabbt. Så snabbt att jag höll på att glömma bort min lunchdejt. Men jag hann i tid.

Jättetrevlig dejt precis som vanligt. Men ingen lunch är tillräckligt lång när vi ses även fast vi naggar arbetstiden i kanten rejält båda två. Vädret var kanon även denna gång så vi kunde sitta ute i solen och äta. Mysigt.

Under eftermiddagen blev jag mer och mer stressad inför helgen, jag kom dessutom iväg senare än vanligt från jobbet och fastnade lite i trafiken. Väl hemma åt jag middag och sedan skulle jag styra in allt i bilen innan jag åkte ut till Norrtälje. Då var jag stressad på gränsen till gråtfärdig. Det är så hopplöst onödigt. Jag behöver ju inte ens vara stressad egentligen. Men jag klarar verkligen inte av att hantera stressen just nu.

Men fem mil i bilen med bra musik underlättar och när jag väl var framme i Norrtälje så hade jag lugnat ner mig och såg fram emot övningen. Den gick väldigt bra. Vi får börja med att leka lite lekar så vi inte ska koncentrera oss på vad rösten gör, klart annorlunda uppsjungningsövningar hihi. Sen sjöng vi igenom två av inspelningsstyckena mer grundligt denna gång vilket var väldigt skönt för mig.

Det pratades om vilken nivå det ska vara på kören och hur mycket jobb man får lägga ner själv. Sen fick vi träna på att lyssna. Stå i en liten ring, varannan kille och tjej, och ta några ackord i rad. Nyttigt och lite läskigt. Gäller att hålla sina egna toner utan att sticka ut och fast man har en tenor i ena örat och en bas i andra. Körledaren stod i mitten och lyssnade tills det var perfekt balans.

Efter allt prat och övningarna var jag lite osäker igen på hur jag fixar det egentligen. Visserligen tycker jag ju att övningarna gick bra, och hon var inte på just mig nån gång, men ändå. Det är svårt att bara lita till sig själv och sina öron tycker jag. Men några ord från körledaren på vägen ut lugnade mig igen. Skönt. Jag är kanske bättre på det där än jag tror!? :)

En lustig sak är att tjejen jag vikarierar för har bestämt sig för att vara med ändå. Men hon sjunger inte samma stämma egentligen så jag får visst vara med ändå. Hade varit lite snopet annars...

Inga kommentarer: