fredag 7 augusti 2009

Aldrig får man vara riktigt glad...?

Men på tal om dansglad... Är det med automatik så att om man själv är dansglad så är någon annan dansledsen? Finns det ett medelvärde av lycka som måste hållas totalt sett så att min egen lycka alltid blir någon annans olycka? Ja, man kan ju undra ibland. Ska man skratta eller gråta eller är det egentligen bara patetiskt? Hur mycket hänsyn till andras eventuella känslor ska man egentligen ta i dansvärlden?

2 kommentarer:

Puman sa...

Svårt det där... Själv bjuder jag på mig själv i den utsträckningen att det inte biter mig i rumpan senare, så att säga... Men när det gäller ansvar och hänsyn gentemot andra, så tror jag att om man är osann mot sig själv när man visar hänsyn och omtanke, så gör man sig en otjänst som man förmodligen inte kommer att bli tackad för.

Kanske är jag en bitch i och med det, men jag har lärt mig att mitt första ansvar handlar om mitt eget välmående. Om andras känslor går i konflikt med mina, så får de göra det. Man behöver inte elda under grytan, men inte heller släcka elden... Fast det är klart, att springa efter någons pojkvän flera gånger under en och samma kväll fast man redan dansat under kvällen, kan vara känsligt, i alla fall med nya par som inte riktigt vet var de har varandra än. Sådana gånger tjänar ju både jag och den man har att ta hänsyn till, på att man visar hänsyn = ingen svartsjuk flickvän som danskillen har att freda sig mot när jag kommer och bjuder upp nästa gång, utan en trygg flickvän som inte oroar sig. :-)

Trots allt så krävs det ju att alla visar hänsyn för att det ska fungera, för får man inget tillbaka så är man mindre benägen att ge.
KRAM

Frida sa...

Du är en väldigt intelligent tänkande människa du! (Eftersom du tycker precis som jag) ;)

Jag är ju iofs en självutnämnd dansbitch men jag skäms (oftast) inte över det.

"Om man är osann mot sig själv när man visar hänsyn och omtanke, så gör man sig en otjänst som man förmodligen inte kommer att bli tackad för."

Precis så! Det är alltid upp till en själv, djungelns lag råder inom rimliga gränser. Sen hoppas man att man inte skaffar sig ovänner på kuppen. När det gäller riktiga förhållanden är det ju en sak men ibland blir konkurrensen på dansgolvet smått absurd.