Uppbjuden till Sannex i Hallunda

Jag har verkligen kommit in i ett dansstim nu. Varje fredag i många veckor i rad har jag dansat och det är skönt för kropp och själ. Jag kom i tid och det var tur. Det visade sig ganska snart att det skulle bli mycket folk och det blev rekordmycket. 520 personer. Man fick köa in och köa till garderoben och redan i första låtarna så var golvet fullt och då hade ändå många inte tagit sig in än.

Kvällen började bra med att jag blev uppbjuden till första dansen. Jag har dock några synpunkter. Knäsittarturen... vad har vi sagt om den?! No, no, no! Jag får såna gubbsjukevibbar av den, och mer än en gång per dans ger rysningar. Sen fox. Jag tror jag antecknat om detta förut nånstans, men att man släpper tjejen och istället sätter båda händerna på hennes höfter för att där markera rytmen i nån takt...är det verkligen ok? Jag är tveksam.

Sedan blev jag plötsligt stående i kommande två låtar. Det var säkert fyrtio tjejer och damer som stod. Fy sjutton för det. Men då händer det som nästan aldrig händer. En av killarna som jag redan hoppats på en dans med byter efter två, har sett att jag står, och banar väg mot mig och bjuder upp! Man blir ju så glad. :-)

Kvällen fortsatte på bästa sätt. Killarna som jag antecknat på min mentala bjuda-upp-lista sökte själva kontakt på golvet en efter en. Jag blev också uppbjuden av två nya killar i första halvlek. Den yngre av dem skrattade jag gott tillsammans med när Sannex sångare gjorde en klockren Ranelid-travesti mitt i någon annan låt.

När jag själv spanat in ett eget uppbjudningsoffer blev jag återigen uppbjuden och "våra" låtar försvann i en annan famn. Men sen hade han den goda smaken att hålla sig i närheten så att vi i alla fall hann med ett par låtar innan paus. Paussällskapet får väl ses som ersättning för utebliven fox. Trevligt!

I paus kom det att pratas om min Dansmissbrukskrönika och hur mina blogginlägg kommer till. Sammanfattningsvis kan man konstatera att om jag hinner fundera på saker som var händer är placerade eller andra knasigheter under själva dansen, och göra små mentala notes till kommande inlägg, då har killen misslyckats. Jag vet ofta vad jag ska skriva redan innan jag åker från en danskväll.

Andra halvan startades med en återuppbjudning som jag hoppas inte är lika skraj att dansa med mig i fortsättningen ;-). Sen fortsatte kvällen som innan. Den andra av kvällens måste-danser stod plötsligt framför näsan och vi fick riktigt bra musik att njuta till. Grymt! En sån kille som mina starkaste konkurrenter inte verkar ha en aning om. Perfekt! ;-)

Kvällen började närma sig sitt slut. Dags att avkräva missade mysfox och så blev det. Andreas i Sannex passade på att köra sin version av "Too much love will kill you". Det är inte en helt enkel foxlåt men jag klagar inte på genomförandet! Man undrar ju efter såna där "moments" hur man liksom alls ska kunna fortsätta kvällen. Men ibland får man inte välja. Om det var kvällens dansklimax så var nästa dans kvällens anti-dito.

Det var dags för sista snabba före sista dansen och jag blev uppbjuden för fox innan jag hunnit blinka. Lustigt att vi pratat krönika i paus för det här visade sig vara en extrem "snabbfoxare". Sannex körde igång med "Rock'n roll is king" och dansgolvet började ösa. Men inte vi. Det visade sig att jag satt i en sorgset gungande gondol på ett i övrigt lyckligt stormande hav. Totalt emot alla naturlagar som till exempel takt och känsla.

En sån där gång när man undrar "Vad är det för takt killen hör? Ser han inte att alla andra har en helt annan rytm? Och hur fasen hamnade jag här??" Nu passar dessutom Sannex på att spela ett never-ending-medley bestående av allsköns buggrepertoar blandat med diverse spex och andra skojigheter. Ooh vad roligt..!

Efter ett antal minuter hade jag bara lust att skrika "SLÄPP UR MIG UR DEN HÄR J-LA GONDOLEN!! G u n g--g u n g--g u n g. Nä. När väl Sannex gör slut på eländet avslutar killen triumferande med ett mindre nedlägg och ansåg nog att det var den bästa gondoltur en flicka nånsin kan få uppleva. Aldrig mer!

Sen var det dags för sista dansen och nu lyckades jag både springa på och bjuda upp en sista kille som jag hoppats få dansa med. Vi har bara dansat en gång förut efter ett tips och det gav mersmak. Den gången vägrade jag ge efter för hans inte så raka fox men nu ville jag verkligen ha bra flyt efter förra åkturen så jag anpassade mig snällt till en början.

Sånt ger efter ett tag ryggont, men i andra låten möttes vi i någon slags gemensam överenskommelse om hållning och det blev riktigt trevlig dans. :-) Och så är han ju himla rolig att bugga med och jag fick skutta loss till extranumren med ett glatt leende. Äntligen!

Kvällen fick därmed ett bra slut och jag åkte hem utan att vara trött. Jag stod bara två låtar på hela kvällen och blev uppbjuden till i princip varje dans. Det har förmodligen aldrig hänt förut och jag skulle nog kunna vänja mig vid det! :-)