Jannez i Hallunda

Det blev ingen Gävlemara. Tanken var ju att jag och A skulle röja loss till Shake/Casanovas på fredagen med tillhörande trerätters och hotellnatt. Massa tjejmys kan man sammanfatta det. Å så lite dans. Men nu blev det inställt. Inte maran förstås (även fast jag inte förstår vitsen med att köra den utan oss??) men vår närvaro. Alltså fick det bli det näst bästa(?) dansalternativet för kvällen - Jannez i Hallunda.

Det blev som en normal kväll till Jannez. Jag hade halvkul med mestadels halvdana kavaljerer. Kvällen räddades precis som vanligt till Jannez av några briljanta danser, som jag i och för sig såklart inte skulle vilja låta vara oupplevda, jag behöver all positiv energi jag kan få just nu. Men kvällen var ändå sådär både dansmässigt och psykiskt.

Den största anledningen att dessa kvällar blir sådär är ju egentligen inte bandet. Jannez är ok. De har en del grymma låtar, men en hel del trista också (Hej och hå!) Men bristen på riktigt sällskap är en faktor och den andra är att de överallt drar en publik i vilken jag inte hittar dans som förhöjer bandet. Nu var det visserligen Gävlemara, men trots det över femhundra i Hallunda.

Under kvällen upplevde jag dans från extrem nybörjare (killen jag bjöd upp skrattade nervöst över att vi skulle dansa "tryckare" och tittade på sina fötter över min axel(!)) till No1. Men de flesta danser kan sägas var typ, ok. De enligt mig duktiga dansare som fanns på plats kunde liksom jag inte heller riktigt hålla sig seriösa till musiken, vilket ju är roligt i sig, men det säger ändå en del om kvällen.

Trots detta, några minnesvärda noteringar från kvällen:
- Banden borde generellt sätt spela bättre dansmusik i paus!
- Jag missar alltid gammeldansen! :-(
- Uppskattar oerhört den ökande frekvensen uppbjudningar och återuppbjudningar! Tack, tack, tack!
- Just som man trodde att man inte kunde nå längre i foxen så besöker man plötsligt en ny del av himlen. Yammy!