Jag läser Hillevi Wahls blogg regelbundet. Hon skriver mycket om alkohol och hur det påverkar våra barn. Alltså hur vuxnas alkoholintag påverkar barnen. Hon är ambassadör för IOGTs upprop för en vit jul. Att barnen ska slippa känna obehag inför de vuxnas festande, eller findrickande, om man så vill. Skillnaden är marginell. Människors inställning till alkohol intresserar mig överlag och jag kan ofta tycka att det dyker upp märkligt mycket motsägelser och bortförklaringar just runt alkohol.
Jag själv är uppväxt i ett alkoholfritt hem. Det var bara så och inget konstigt med det. Ingen absolutism, inga slagord. Jag tänkte liksom aldrig på det. Jag kan inte heller minnas att vi umgicks med folk som drack. Jag tror det medvetet eller omedvetet valdes bort. Jag träffade i princip inte en enda berusad vuxen under hela min uppväxt.
Alla undersökningar visar att i hem där alkohol valts bort får barnen senare alkoholdebut, mindre konsumtion och färre alkoholproblem. För mig har det aldrig varit särskilt viktigt att dricka. Jag gillar dessutom inte att bli berusad och så fort jag känner minsta tendens går jag över till vatten. Jag hatar känslan av luddighet hos mig själv, att känna att jag förändras. Jag vill gärna vara precis den jag är och inte gömma mig bakom ett rus, hur enkelt det än kan verka vara ibland.
Jag tycker dock att det är gott med vin. Det är gott till viss mat och kan absolut förhöja en middagsupplevelse. Eftersom jag inte dricker läsk så är det ganska trist att sitta med sitt bubbelvatten till oxfilén. Men mer än ett par glas blir det knappast och man kan ju välja sina tillfällen. Och nu när jag är gravid så är det självklart noll och inget.
Nu när jag själv har barn så har jag tänkt ännu mer på detta. Att få känna sig helt trygg med familj och släkt på julen borde vara varje barns rättighet och varje vuxens skyldighet att se till. Allt alkoholintag märks, oavsett mängd. Barn har fantastiska känselspröt.
Jag kan ju göra mitt för att mina barn inte ska behöva uppleva obehag när andra vuxna i deras omgivning dricker och jag hoppas att både de och andra vill tänka på samma sätt. Om man upplever det som ett problem att avstå alkohol under några dagar, som under julen, då kanske alkoholen ändå är viktigare för en än man vill erkänna (ens för sig själv)? Det är åtminstone värt att fundera på.
Läs Hillevis artikel i Aftonbladet "När mamma blir konstigt skrattig får jag ont i magen" och Alex Schulman blogg "Om att supa inför barnen" (gärna även kommentarerna) . Läs och reflektera. Ärligt och på riktigt. Det är väldigt lätt att börja bortförklara sig själv.
PS1. Faktum är att den svenska supen är så helig att inget parti vågar ha alkoholen, alltså det vanliga måttliga drickandet, i sitt partiprogram eftersom de då riskerar att tappa väljare. Trots att alkohol är den mest utbredda och för samhället absolut dyraste drog vi har.
PS2. Läs om och se också gärna dokumentären "Rör inte min sup" från SVT. Där berättar bland annat sjuåringar från "vanliga" familjer vad de (redan) vet om alkohol. Scaaaaryyyy!
3 kommentarer:
Tack för din insiktfulla och modiga kommentar om alkoholen. Du, Puman, Hillevi Wahls, Alex Schulman och kanske någon annan vågar ifrågasätta attityden : " rör inte min sup", den är en rättighet. Men att mina rättigheter slutar där mina närmastes obehag börjar glöms gärna bort.
Kul att Kristinehamsnkursen gick bra ! Hälsningar Ivar
Vi har också sett den där dokumentären och det var verkligen en tankeställare! Vi väljer numera allt oftare om vi är sugna på mer än ett glas vin eller en cognac att ta det när barnen lagt sig. De fattar liksom mer än man tror även när de är små...
Kul att fler också tar upp det här! Jag har alltid varit helnykterist, men skrev i alla fall på vit jul-uppropet - något jag hoppas att så många som möjligt vill göra.
Det är lätt att få en moraliserande (och ibland en dubbelmoraliserande) ton så fort man uttalar sig om vad andra har i sina glas, men det är ibland en risk man får ta.
Att vända på frågan "Varför ska jag inte få ta en nubbe till sillen?" och istället fråga varför det är så nödvändigt, verkar skaka om ordentligt i folkhemmet, men kanske är det ett tecken på att det verkligen behövs. Hur det än är, så behöver barn få vara barn.
KRAM och tack för att du också sätter uppmärksamhet på detta!
Skicka en kommentar