Den traditionella rapporten om gårdagens dans följer här: Jag var i god tid, trodde jag. Kön upp för backen sa nåt annat. Det var kallt, med begynnande förkylning i halsen inser jag att jag kommer blivit sjuk av att stå och vänta utan jacka, så det blev till att betala garderob denna gång. Dessutom hann jag inte in innan nio så min budget sprack dubbelt kan man säga. Tur jag tagit med en extra tjuga så jag ändå kunde köpa lite fika!
Väl inne hade första låten precis rullat igång och jag hade inte ett dugg lust att stå nåt denna kväll så jag hittade mig en karl att börja med. Det var bra, alltid skönt att komma igång och att värma upp med enbart fox är inte dumt faktiskt. Sen rullade det liksom på. Jag bjöd upp själv och blev faktiskt uppbjuden om vartannat. Kvällens tjejfox hanns med tidigt under kvällen och vi konstaterade ödmjukt att vi var skyldiga dans att inte låta kombinationen passera odansad.
De två toppfavoriterna som fortfarande besöker dansbanorna relativt frekvent (de andra två som bor i Stockholm får jag nog skicka ut en efterlysning på snart...) var på plats till mitt stora nöje. En av dem jagade jag fruktlöst senast men nu fick jag mig äntligen en dans igen! Och en to-die-for-fox till på köpet, ujujuj så trevligt!!! Ibland blir man verkligen påmind om varför man håller på med det här!
Jag dansade i princip allt fram till paus med en liten paus för att köpa fika då jag insåg att det började ta slut redan innan pausen och jag var i desperat behov av blodsockerhöjande sötsaker. Jag tyckte bandet annonserade ut att det skulle bli en snabb dans innan paus så då passade jag på att handla. Men sen blev det en lugn dans på det och då dansade jag igen medan mitt te svalnade till drickbart.
Jag dansade med två av de mest tekniskt avancerade killarna jag vet igår (bl a nämnd favorit) och omställningsproblemen blir nästan löjliga. Efter att ha dansat med någon som dansar i takt - endast - ska jag helt plötsligt följa tekniskt musikanpassning från topp till tå. Phu! Om det dessutom var längesen jag dansade med just den killen kan det ta ett tag innan jag lyckas både fokusera och slappna av samtidigt. Men det är ju en del av tjusningen som killarna aldrig får uppleva! :-)
Efter paus satt jag inte en enda dans utan skuttade vidare ända tills sista tonerna klingat ut. Jag hade riktigt kul hela kvällen och fick mycket bra dans med mig hem i minnet. Jag stördes inte nämnvärt av trängseln även fast en del tyckte det var buffligt. Toppkille nummer två hade jag sparat på lite eftersom det varit så himla trångt men högg honom när kvällen började närma sig slutet och det var ju tur så vi hann med! Han bjöd som vanligt på massor av bra och rolig dans och jag avnjöt också Shakes sista dans tillsammans med honom. Grrrrym!
Sista låten var ju kanon! Introt förde mig direkt tillbaka till högstadiediscots sista tryckare, men den var väldigt foxvänlig. Shake har ju alltid varit bra på sistalåtar och var överlag snäppet bättre nu än sist. Det är ju ett bra band, ingen tvekan om det. Men de snabba är nu lite för långsamma och de långsamma lite för snabba. Så var det inte förut. Och poplåtarna som passar sångerskan som hand i handsken är det bara att försöka börja gilla. Dags att glömma det som var och gå vidare. Men liveskivan kommer fortsätta gå varm i min bil!
Summa summarum blir nog att det var längesen jag hade en såhär lyckad danskväll! KUL!!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar