I går hade jag fikabesök av min exkollega med son. Det blev en del jobbprat och nu har jag kanske fixat en intervju åt henne hos min exchef. Man kan alltid försöka, plötsligt kan det leda någon vart.
Måns var ovanligt gnällig under fikat och det var förmodligen förkylningen som spökade för natten blev inte rolig för nån. Jo, Tove som som en liten gris förstås. Vi andra studsade upp och ner varje halvtimme från ett på natten till femsnåret för att vyssja och vagga lilla Måns som var så jätteledsen och hade stora problem att komma till ro.
Vi har ju gudskelov haft en relativ enkel sovresa även med Måns men när det blir någon sån här natt så får man insikt i hur en del föräldrar kanske har det i långa perioder. Det är som tortyr att bara nästan få somna hela tiden. Man tänker att "nu är han tyst och verkar avslappnad, aaaah" och så kryper man ner i sängen igen efter att ha varit uppe en tjugo minuter. Och så fort man lyckas slappna av så pass att man är på väg att somna in hör man "Ooooäääääääää!"
Det är INTE, jag upprepar - INTE - kul!
I morse hade han lite feber men den har försvunnit under dagen. Den här dagen blev det till att faktiskt försöka sova lite när han sov och jag lyckades få mig en trekvart på soffan innan Tove skulle hämtas. Tur!
Han har inte varit lika snörvlig idag så nu hoppas jag verkligen att han kan sova inatt. Och vi också!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar