Årskrönika 2008

Nu har det gått ett år sedan jag skrev förra årets krönika. Sedan dess har nåt stort men litet hänt, Tove! För ett år sedan var jag fortfarande gravid och dansade sen hela januari och februari. Min sista danskväll var till Scotts den 22 februari. Det var två veckor innan Filuren kom ut och vi fick chansen att lära känna vår lilla goa tjej.

Jag minns de första veckorna med Tove som amning, amning, amning. Och ont gjorde det. Jag var ganska matt och kände mig lite låst hemma i soffan även fast det var mysigt. Sex veckor efter förlossningen gjorde jag min comeback på socialdansgolvet och det var så himla kul att komma ut och röra på sig och träffa lite folk igen. Redan då syntes det inte direkt att jag varit gravid.

Tove har ju färgat det mesta annat som hänt under året men tack vare framförallt morfar som ställt upp flera hela helger så har vi ändå kunnat vara iväg på lite saker på tu man hand. Daniels jobbs jubileumsresa, dansläger, tre fester och två kryssningar. Tack vare Jenny har vi också kunnat gå parträningen under hösten vilket har gett oss väldigt mycket.

Sommaren kändes väldigt lång och startade på riktigt på Öland. Ölandsveckan blev riktigt härlig med fint väder, bra dans och trevligt umgänge. Att dansa varannan kväll kändes som en bra lösning. Tyvärr lämnade veckan efter sig en aningen besk eftersmak och några frågetecken inför nästa år.

Under våra sju veckors semester hann vi med mycket. Bäsksjö-Umeå trippen var den enda långresan förutom Öland och väl hemma igen började vi vår renovering. Sen innehöll sommaren väldigt mycket dans förstås med Tove oftast sovandes vagnen i Hågelbyparken.

Hösten försvann med en rasande fart. Mycket renovering, dans och umgänge med familj och vänner har det blivit och det har varit jätteroligt att följa Toves utveckling. Hon har blivit väldigt rörlig och är med på allt som händer.

Jag har tänkt väldigt mycket i år. På varför jag är som jag är och hur jag ska kunna ändra på det som jag inte trivs med hos mig själv. Kanske blir det så naturligt när man får barn, man vill ju inte föra vidare ett beteende som man själv inte riktigt står för. Men jag har även blivit påverkad av andra människor på olika sätt under året. Förra året skrev jag om nya dansvänner och de kontakterna har både blivit fler och djupare och det gör mig verkligen glad. Det är väldigt trevligt med nya bekantskaper och att få känna sig omtyckt och uppskattad, vilket inte alls är en självklarhet för mig. Det har stärkt mig mycket i mitt arbete med mig själv.

Det som har varit tråkigt under året är att jag lärt känna två människor helt oberoende av varandra som jag sett/ser som mina vänner men som visat sig ha dubbla personligheter. En sida som man verkligen tycker om och vill lita på och kalla vän och en annan sida där lögner och manipulation används för att få folk att agera efter vad som passar dem.

Jag förstår att de här personerna har problem men jag har ändå väldigt svårt att förhålla mig till ett sånt beteende. Jag måste kunna lita på mina vänner helt och fullt och om man en gång upptäckt det här beteendet tar det tid att våga känna förtroende igen. Det går, men det måste verkligen finnas en vilja att reparera och ta sig ur beteendet. Man blir väldigt lyhörd och ifrågasättande.

Året som kommer har ett stort frågetecken. Jag ska börja jobba men vet inte vart och hur det kommer bli. Jag ser inte riktigt fram emot att gå på intervjuer igen och jag är inte särskilt jobbsugen alls just nu men det ska bli skönt att få en större inkomst igen.

Tove kommer fylla ett år och börja gå på riktigt. Vi kommer förmodligen dansa en hel del och åka till Öland vecka 27. Det är allt jag kan sia om just nu men jag ser fram emot ett nytt år fullt av nya spännande dagar!

GOTT NYTT ÅR!

Skål!