lördag 8 november 2008

Om man inte har några förväntningar blir man aldrig besviken

Igår var jag bortbjuden på lite mingelmiddag innan dansen. Eller ja, vi var bjuda förstås, men Daniel skulle ut med jobbet innan dansen. Jag packade in mig och Tove i bilen och åkte ett par kilometer runt spåret så jag hamnade på andra sidan järnvägen. Då var vi framme. Till fots är det mycket kortare bit kan jag säga men jag behövde liksom bilen för att ta oss till Yesterday.

Det var väl en femton pers på den där sammankomsten, båda kända och okända, och vi fick i oss lite god buffémat och en del fick i sig lite gott vin. Lyckliga dom. Jag åkte först därifrån eftersom jag ville ta mig in med vagnen innan dansen började.

Jag hade ganska höga förväntningar på kvällen men det var inte mycket som blev som jag hoppats. Jannez spelade. Jag har sagt det förut och jag säger det igen. Jag begriper mig inte på det där bandet. Senaste två gångerna jag dansat till dem tycker jag det har varit himla bra. De har haft ett bra massivt sound och spelat många härligt mustiga fox. Men igår lät det tunnt och hela första halvan tyckte jag var ganska trist. Det var synd det för Tove sov så gott första två timmarna.

Efter paus så var Tove vaken hela tiden och vi fick turas om. Jannez tog sig men jag fick inga riktiga fullträffar. Eller jo några roliga bugg och så bra fox med bror. En saknad toppfavorit var där, fast han är ju inte toppfavorit längre för han har slutat mysa med mig. Trist när man inte får nån respons i dansen när man vet hur bra det kan va.

Nä, ingen danskväll som går till historien precis. Nu är det bara att ladda om för kvällen.

1 kommentar:

Anonym sa...

Nä, tyckte Jannez gjorde en av sina blekare kvällar. Tack till de som räddade min kväll, de vet vilka de är. Hade hoppats på en dans med dig Frida, men när jag tror jag såg dig blev jag osäker på om det var du... Nåja... Fortsätter följa din blogg då och då istället... ;) Tack för trevlig läsning.