I dagens danssverige förekommer flera olika buggtekniker. De moderna tekniker jag har kommit i kontakt med är "traditionell" teknik och "åhej". Övriga tekniker går här hemma under begreppet "gammbugg" ;). På dansmaffian rasar debatten om vilken teknik som är bäst. Det är så många och långa inlägg att jag inte ens orkar läsa. Åhej-tekniken har kommit starkt senaste åren, mycket, tror jag, tack vare att det finns ett par som dansar åhej som bland annat vunnit SM. Och i Stockholm så lär två av klubbarna ut åhej och de andra två traditionell bugg, så det är två läger kan man säga.
Själv började jag (om) min buggkarriär genom att gå 3 terminer traditionell bugg och sedan har jag fortsatt med två terminer åhej. Det är verkligen inget jag rekommenderar, att blanda. Man blir fruktansvärt förvirrad. Och ju längre jag dansat åhej desto mer skeptisk har jag blivit då jag gång på gång inser och anser att det är inget för socialgolvet. Och det är ju där jag håller till.
Åhejtekniken går ut mycket på att båda parter ska få samma möjlighet att dansa. Inte lika mycket föra-följa som i traditionell. Tanken är god och det är nyttigt som tjej att öva på att ta för sig och hitta på egna grejor när tillfälle ges, vilket absolut även kan göras då man dansar med en duktig traditionell-kille. De flesta killar som utger sig för att va åhejdansare blandar dock friskt på socialgolvet, vilket är ganska naturligt då man har många att ta hänsyn till och man inte bara kan fokusera på sin egen dans. Då blir det lite mer inslag av traditionell förning.
Grejen är bara den att när jag dansar med en "ren" åhejare ute, då blir det ingen rolig bugg. I fredags dansade jag med en av de riktiga förespråkarna för åhej, en duktig kille som både tävlar och har hållit kurser. Men ändå, alla mina fördomar om åhej blir besannade. Jag tröttnar på höger och vänster frisnurr ganska snabbt. Visst kan jag variera mina snurrar, men inte i oändlighet. Tanken är kanske att jag ska ta för mig mer, men om inte killen i sin tur gör något annat än att föra frisnurrar så blir man inte så inspirerad. Jag saknar musikanpassningen och flytet i dansen. Och det är lätt att dansen känns upphackad.
Visst, jag vet att jag är bortskämd. Dansar bland andra mycket med en av mästarna inom den traditionella tekniken och det färgar så klart mina åsikter, för större dansglädje än så är svår att hitta. Jag tycker dessutom att jag får mer utrymme och inspiration när jag följer traditionell förning, säkert för att musikanpassningen ofta är bättre och då är det lättare att plocka egna poänger. Faktum är att det är bara två åhejkillar som jag dansar med som lyckas få till tekniken på socialgolvet med både flyt, musikanpassning och glädje i dansen.
Åhejförespråkarna skulle säkert påstå här att det är för att jag inte kommit så långt inom åhejen än. Där lär de ut saker i en viss ordning eftersom man inte är "redo" att lära sig vissa saker för tidigt och det är väldigt fokuserat på teknik istället för turer. Men om det ska ta flera år extra att lära sig dansa hyfsat med åhej än med traditionell har jag ännu mindre förståelse för pedagogiken. Danspedagogik borde ju utgå ifrån att lära ut dans på ett sätt så att folk blir så duktiga som möjligt på kortast möjliga tid. Sen kan jag tycka att de som vill grotta i teknik för att verkligen förstå dansens uppbyggnad ska få den möjligheten också. Och där kanske den traditionella pedagogiken har lite luckor att fylla.
Nästa gång det blir dags att gå kurs vette sjutton vad det blir. Jag känner mest just nu för att hjälpdansa på nån traditionell grundkurs för att fatta hur de lär ut det. För sist vi var med på en traditionell helgkurs så blev jag tokförvirrad eftersom man till och med räknar tvärtom för samma resultat. Knäppt kan jag tycka. Och om man skulle hoppa in på en högre kurs eller parträning eller nåt nu på traditionell så skulle man frågasätta allt. Det ska ju vara samma dans men det är svårt att förstå ibland och nu är man så inkörd på åhejtänket.
Jag är med i en klubb som kör åhej, det är vår närmsta klubb och där vi gått senaste året. Sen är jag med i en klubb som lär ut traditionellt och det är den klubben som ligger längst bort. Så om man skulle kunna "beama" sig dit vore det ett alternativ. Daniel är med i den andra klubben som kör traditionellt nu, för han tränar boogie woggie där och den är lite närmare. Sen kan man ju alltid ta privatlektioner också.... Ja, det tål att tänkas på till hösten.
4 kommentarer:
Hej Frida, hoppas att allt är bra med dig och filuren. Även fast jag aldrig lärt mig Åhej så känns det som Åhnej för mig. Jag fattar inte vitsen helt enkelt med att låta tjejen få bestämma på dansgolvet. Det är ju så underbart att låta sig föras i en dans. Jag tycker nästan lite synd om de tjejer som inte fattat det underbara i den gamla traditionella stilen. Nej om vi får bestämma annars i livet så kan grabbarna få ta hand om styrningen på dansgolvet tycker jag *L*.
Ta hand om dig nu och vila ordentligt. /nina
Hej Frida. Jag vill verkligen hålla med dig i ditt inlägg. Som tidigare tävlingsdansare och rankad junioretta, tycker jag att det är beklagligt med åhej, inte för dess nytänkande men för dess brister på variation och skapande av unikhet mellan dansparen. Är själv skolad inom den traditionella buggen och starkt inspirerad och influererad av de första världsmästarna i bugg, som själv dansade den traditionella buggen. Även om den traditionella buggen kanske inte är lika "jämställd" inom paret som den är inom Åhej, så gör det ändå skäl till att vara en pardans då det hela tiden handlar om connection. Med åhej så menas det att man går ifrån tryck och dragläge och enbart ger små och lätta tryck och drag till tjejen, för att mellan det ge fritt spelrum för tjejen. Enligt mig skapar detta spelrum en onödig paus i själva dansen och att man istället som ett sammansvetsat par istället dansar och och en. Enligt mig är åhej en genväg till att ytlig dansa bugg, dvs att göra det lättare att frigöra energi och fart i dansen, än utmaningen och tekniken i att göra det tillsammans under att ständigt tryck och dragläge. Som tidigare tiodansare så vet jag mycket väl vad tryck och dragläge är och innebär. Det är det som skapar balansen mellan paret, balansen i kroppen och jämnheten och tydligheten i dansen. Det är då man verkligen dansar med varandra och inte enbart med fötter och armar. Enligt mig kommer alltid åhej att vara en genväg till den stora utmaningen, tekniken tillsammans.
Hej Frida!
Valet är lätt det finns bara en Bugg och det är den riktiga urbuggen där det även krävs att killen skall klara av att dansa bugg och utföra grundstegen med en mjuk och fin men tydlig förning i dansen.
Åhej är en riktig genväg för killar som har svårt att lära sig dansa och i Åhej behöver killen inte överhuvud taget ta ett enda danssteg som har med bugg att göra.
Jag älskar nya stilar och turer men det måsta bygga på en bra och stabil grund i botten som gör att alla kan dansa med varandra oavsett på vilken nivå man är.
Jag håller med föregående talare i dennes uttalande: Att Åhej alltid kommer att vara en genväg till den stora utmaningen.
Jag skulle kunna skriva hur mycket som helst om detta tokiga påfund Åhej och konstaterar även sorgligt att med denna teknik kommer nu en skara nykläckta manliga dansare som inte kommer att kunna dansa med några andra en Åhej tjejer på dansbanorna.
Jag själv är en mycket erfaren hjälptränare, dansare och buggare med många år som tävlingsdansare samt fina placeringar.
Jag behärskar en uppsjö av både kast och diverse kickar samt varianter som kan användas i stället för grundsteget och som med fördel kan användas med jämna mellanrum i dansen.
Men det är viktigt att då och då falla in i grundtrampet mellan varven och dansa samma grund som tjejen hela tiden löpande matar på med i den virvlande dansen.
Jag tror att jag vet vad jag pratar om i detta ämne.
Jag hoppas verkligen att Åhej försvinner annars kommer de riktiga buggkillarna som kan dansstegen i riktig bugg att försvinna och kvar blir de som springer hit och dit i sin egen lilla värld som en kula i ett flipperspel medan tjejen fortfarande dansar på i snygga grundsteg i dansen som heter Bugg och inget annat.
Lycka till:
Mvh Anders.
Jag är inte själv buggare och förstår inte diskussionen om Åhej, men fann ändå detta klart läsvärt. Är en sucker för fysisk förning, förstår mig inte på det där med visuell... för mig ska det kännas bra, jag mer eller mindre skiter i hur det ser ut.
Skicka en kommentar