Tove 23 månader (snart två år)

Jag kom på att Toves tvåårsdag kan komma lite i skymundan i år. Man vet ju aldrig. Så jag gör en uppdatering redan nu på vad som händer i lilla gummans liv. Jag har suttit och läst bakåt på mina uppdateringar och det är väldigt kul att ha det kvar för man minns faktiskt inte nåt.

En vanlig dag i Toves liv ser nu ut på fäljande sätt; Jag går upp först och antingen så ropar hon på oss när hon vaknar eller så kommer hon tassandes helt sömndrucken. Varje dag är fortfarande en ny gåva och det första hon säger glatt på morgonen är "Åka dagis!" Daniel tar hand om morgonproceduren eftersom han lämnar.

Sen är det dags för henne att få ny blöja och kläder på sig. "Käder" säger hon då och att hon ska till "da-gis!" och "mamma bobbet". "Mamma botta tändna" brukar också vara aktuellt där i krokarna. Jag hinner oftast ner först och är på väg ut när de andra kommer ner. Tove får då komma och ge mig en puss innan jag ska åka. Hon springer då med plutmunnen först och armarna rakt bakåt (som att hon flyger ungefär) och ska pussas. Sen springer hon iväg igen men kommer tillbaka lika fort och vill ha "en puss till!" Häromdagen pekade hon plötsligt på mitt öga och jag fattade inte men böjde mig ner och då pillade hon på mina ögonsfransar och konstaterade att "Mamma sminkat!"

Sen får hon sin välling som hon äter i soffan medan pappa tar fram frukost och hon får sen äta lite frukost med pappa, lite youghurt och macka, innan det är dags att cykla till dagis. Sen är hon på dagis hela dagen. Hon äter och sover bra där. De är oftast ute på förmiddagen och leker i snön. Tove vill mest gunga. När jag hämtar henne före fyra är de oftast inne och leker.

Tove vill oftast leka vidare när jag kommer och jag får locka lite med att pappa snart kommer hem och lite annat och plötsligt bestämmer hon sig för att det är dags och hon säger "åka 'em!" och springer till hallen för att få på kläder. Oftast går det nu smidigt utan bråk och hon vill alltid bära sin cykelhjälm till bilen. Ibland får man hålla handen, det är mysigt tycker mamma, men oftast är det "Gå kälv!" som gäller.

Vi går ut till bilen som "binkar" när jag låser upp den och Tove instruerar mig att "Nycke' poppa in den där!" så jag vet hur jag ska starta bilen. Hon blir alltid glad när hon ser garaget "Dase'" och hon vet att det kan "komma bilar där!" utanför så man får inte gå ut genom garageporten förrän mamma säger till.

Jag har alltid tyckt att hon har Ninas ögon...! :-)

Vi traskar hem till huset. Jag försöker få Tove att gå hela tiden istället för att stanna och äta massa snö. Så fort vi kommer innanför dörren ska Tove sätta sig ner på mattan och ta av de snöiga kläderna. Inte springa in. Det går bättre och bättre. Hon kan ta av sig mössa, vantar och overall själv nu om man hjälper till med kängorna. "Tuje kaninte!" säger hon ofta innan hon har försökt tillräckligt. Sen blir hon glad när hon faktiskt kan.

Middagen är oftast ett kapitel för sig. Tove kan äta bra själv och dricka ut ett vanligt glas. Inga problem. Men om hon inte är på humör, inte tillräckligt hungrig eller kanske för hungrig så blir det ingen ordning. Hon gräver med skeden i glaset, bankar gaffeln i bordet, låter mycket och högt, leker med maten, äter med fingrarna etc etc. Vi försöker locka och hota för att hon ska äta ordentligt och middagarna blir ofta ganska stökiga.

Jag tappar lätt tålamodet när hon "förstör" våra middagsstunder på detta sätt och blir en arg och dum mamma. Daniel är den snälla och behärskade. Det är bara så irriterande när man vet att hon kan och vet precis vad hon ska göra men hon gör allt för att testa och testa och testa. Varje middag som är lugn och trevlig är just nu en gåva.

På kvällarna blir det lite lek och en mätt unge är ju allt som oftast glad och kan leka lite själv. Fortfarande är böcker väldigt poppis. Dockvagnen, bilen, tågbanan, att klättra på oss eller leka uppe med koppar och fat är också roligt. Det är välling vid halv sju och läggning med saga vid sju. Igår var hon trött tidigt och sa själv "Tuje sova!" så då fick hon lägga sig tidigare. Det verkar som hon tycker det är mysigt i sängen och läggningen går smidigt nu igen även fast hon kanske inte somnar på en gång utan ligger och pratar och leker för sig själv en stund.

Det är allt jag kommer på nu. Toves språkutveckling är sanslöst snabb så man hinner nästan inte med. Meningar som att "Mossa Bije hämta mer vatten nu" är vardagsmat och man hinner inte med att dokumentera. Hon har också börjat böja verben nu till min förvåning så man förstår ännu bättre. Toves närmaste personer heter nu: Mamma Fida, Pappa Danel, Mobro Märrä, Mossa Bije, Faffa, Mammom, Emma, Nina, Nils, Eli, Tias och så Polan förstås! :-)