Nu är första dagen på sista veckan redan förbi. Det känns väldigt konstigt att jag är på upploppsrakan nu. Det är så mycket blandade känslor som virvlar runt. Det här med att sluta på ett jobb blir så abrupt. Kollegor är så konstiga människor; Man umgås massor och ofta kommer några att stå en ganska nära, men det man har mest gemensamt är jobbet och när man slutar jobba så upphör i princip alla dessa relationer över en natt. Det blir som ett litet sorgearbete varje gång.
Jag hoppas dock på fortsatt kontakt med tjejen som jag känner bäst och mest och som också blir mammaledig alldeles snart. Det som gör det svårt är att vi verkligen bor långt ifrån varandra, närmare bestämt nästan 13 mil! Inte bara att kila över precis, men kanske det blir ändring på det under året.
Det där grubbleriet jag hade gällde jobbet och samtidigt som det ska bli skönt att sluta känns det surt, surt, surt att jag faktiskt blev helt förbisedd vad gäller den fasta tjänsten (som jag vikarierat på i nio månader) bara för att jag är gravid. Om jag känner efter känner jag mig snudd på diskriminerad så det är bäst att låta bli.
Det ska bli roligt och spännande och läskigt att bli tvåbarnsförälder. Jag ser fram emot tio lediga månader på många sätt men är inte alls säker på att det kommer bli samma semester som förra gången. Jag oroar mig lite för hur det ska gå men jag blir ju snart varse.
Innan dess är det förlossning. Hujedamej. Hörde idag på radio om en tjej som fött i snön på Danderyds parkering, 10 meter från porten till BB. Verkar kallt. Det är ju dryga tjugo minus idag. Men så kommer det nog inte bli. Jag oroar mig nog lite för detta också, hur det ska bli den här gången. Även detta ligger ju helt utanför min kontroll. Jag önskar jag skulle hitta avslappsningsskivan jag använde sist så jag minns hur man skulle andas men den verkar borta. Jag tror jag lånade ut den utan att få tillbaks den. :(
Veckan är full av inbokade, ganska trevliga, händelser. Det är nog tur. Men vips kommer det vara fredagkväll och den här tiden är förbi och kommer aldrig mer igen.
4 kommentarer:
Behöver du hjälp med andningen så hör av dig, jag har en del tips! Kram
Vad spännande med en ny fas! Hoppas att du får en lugn sista vecka på jobbet, och att allt går bra framöver!
Hoppas att vi hinner ses innan det är dags!
KRAM på dig och lycka till! :)
Hej Frida. Jag är en Tjej i Sollefteå som följer din blogg och tycker den är jättebra. Vill bara säga att du/ni kommer att klara detta galant att bli en 2 barns familj.När jag själv skulle få mitt andra barn så fick vi tvillingar.Bara man är lugn i sig själv går allt bra. Vill med dessa ord önska er ett stort LYCKA TILL. (mina tvillingar är idag snart 22 år)
Puman: Blir ingen mer dans för mig innan det är dags som det ser ut så vi får ta igen det sen. Ska snabba mig tillbaka.. :)
Eva S: Kul att höra ifrån dig! Känns ju lugnande att det finns människor som klarar av tvillingar dessutom. Men det är just mitt eget lugn jag är rädd att det inte finns där...
Men det ger sig förmodligen med tiden.
Skicka en kommentar