Det blev på det stora hela en trevlig kväll igår. Restaurangen serverade mat i rikliga portioner som var god men utan att direkt sticka ut. Två rätter orkades med sedan var magarna mer än mätta. Efter kaffet traskade vi tillbaka till Munchenbryggeriet och Mälarsalen och kom in nån kvart innan start. Jag kände mig riktigt vårfin i ljus topp och fina smycken kvällen till ära. Det var tredje gången i rad till Blender och jag tröttnar faktiskt inte. De spelar så många bra låtar och lyckas också variera sig hyfsat mellan spelningarna så det blir inte tjatigt.
Daniel och jag dansade ganska många låtar tillsammans som start då vi både kände oss lite ur slag efter maten, dansuppehåll och stormagen. Det gick ändå ganska bra. De sista jättesnabba låtarna gjorde dock att jag spände mig (med tanke på alla runt om) och då går det inte alls och humöret gick plötsligt ner i botten. Jag tänkte sätta mig och vila efter det men hittade istället kvällens topp stå helt oanvänd vid en stolpe.
Det var nog tur det. Han vände snabbt mitt humör rakt upp igen och jag vägrade släppa honom efter fyra låtar. "Dark horse" och "Animals" stod på lut och han tyckte också att han "visste en kille som var perfekt för jobbet" så det blev fyra låtar till till mitt stora nöje. GrrrMmmmfox! Sen blev jag faktiskt upp bjuden flera gånger i rad så det blev i princip ingen vila före första paus som dessutom blev ovanligt sen.
Kvällen tickade sedan på ovanligt snabbt. Även pauserna. Jag valde med omsorg mina danspartners och blev också uppbjuden av såna som jag kunde tänka mig att dansa med. Många upptäckte magen för första gången under kvällen så det känns ju ganska konstigt när man själv räknar ner de sista veckorna.
Kvällen var egentligen riktigt bra förutom att lite nytillkomna krämpor gjorde att jag inte fixade buggen riktigt. Men lagom till sista halvtimmen vände det neråt igen. Jag hade nog hoppats på en till riktigt bra dans, men missade istället både killen och låtarna. Sen missade jag även Daniel och sista, även fast han tydligt sökt efter mig också. Så hela sista halvtimmen blev jag bara sittande och mer och mer deppig.
Sen blev jag ledsen för att det blev ett så trist slut. Jag vet ju inte om det blir nåt mer nu på länge och jag hade kanske hoppats på en grande finale. Sen blev jag ledsen för att jag blivit ledsen när det egentligen inte var något att vara ledsen över utan jag bara återigen förstörde för mig själv. Dessa hopplösa känslostormar! När jag kom hem kände jag mig bara klumpig, ful, rödgråten och förbannat trött på att vara gravid!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar