The Playstones vs The Baseballs

Här följer nu min oerhört seriösa jämförelse mellan skivorna "Rock n' roll dance party" och "Strike". Båda rör sig lite i samma genre, runt samma decennium, båda är nya för mig och jag nu har lyssnat på dem i bilen fram och tillbaka några gånger.

Det kan kanske tyckas orättvist att jämföra en "dansbandsplatta" med en skiva från ett coverband då jag faktiskt har en helt medveten tendens att se det hela ur dansperspektiv. Men därför är det inte desto mindre sorgligt när dansbandet förlorar stort.

The Playstones. Jag har lyssnat på skivan några gånger och tyvärr, tyvärr så håller den inte måttet på långa vägar. I princip varje intro låter riktigt lovande, men sen börjar han sjunga och då faller det platt. Kanske är det de svenska texterna, hans röst, jag vet inte. Men framförallt är det tunnt. Ett band i denna sättning borde kunna låta mer. Jag saknar fyllighet i musiken samt körer. I helgen satte jag på skivan hemma i ett rum och var sen i ett annat rum och jag tyckte mig höra samma basgång i femton låtar.

Svängigt, ja kanske det, men det hjälper ju inte när texten går "Två solröda segeeeeeel...." eller "Alla männskor samlar på nåntiiiing..." Några spår lyckas de dock någorlunda med; t ex titelspåret "4. Play that rock n' roll" och "7. Judy". Lite schysstare sound på dem och på fyran får vi till slut höra lite mysigt pianospel. Visst är skivan dansbar, o ja, men när jag försöker lyssna på den blir "skip"-knappen använd efter några takter i allt för många låtar. Jääääsp...jag är besviken!

Sen växlar spelaren över till The baseballs och OJ, vad jag vill dansa!! Nästan alla av, de faktiskt geniala, coverlåtarna på skivan är otroligt medryckande och svängiga. Här låter det fylligt vill jag lova! Vilken stämsång och vilka röster! (Framförallt Sam, som mest verkar sjunga lead). Så otroligt tajt och välproducerat! Man blir lycklig in i själen och börjar direkt studsa där bakom ratten.

Några av låtarna är på tok för snabba att dansa till, men vem kan klandra dem. De har ju inte direkt utgett sig för att vara ett dansband. De är ju inte ens svenska. Men de flesta går ändå i buggbart tempo och ett par lugna låtar t ex spår 7 & 11 finns där också, lämpliga för foxtrottande, som med rätt kille skulle vara en njutning att dansa till. Den här plattan kommer gå på repeat i bilen länge och jag hoppas verkligen få rocka loss till några av låtarna på ett dansgolv så småningom!