SM-äventyret

Nu har SM passerat och det gick över all förväntan. I alla fall om man ser till hur Tove tog spektaklet. På fredagen kom vi dit lagom till att se slutet på tredje uttagningen och semifinalerna i bugg. Vi hann se våra vänner i seniorklass dansa några svängar innan allihop åkte ut istället för att gå till final. Det som var bra med det var att vi inte behövde stanna till nio som vi hade tänkt utan kunde åka hem sen eftermiddag istället.

Vi hade i sista stund kommit på att vi kanske kunde använda silikonproppar i Toves öron istället för de gigantiska hörselkåporna. De fungerar så att man trycker fast en silikonklump i ytterörat och på så vis kommer inte ljudet igenom. Daniel har testat dem förut men gillade dem inte för att han hörde FÖR lite. Men det kändes ju som en bra egenskap just nu. Tove gillade inte när Daniel trasslade dit propparna men väl på plats så stördes hon inte av dem. Det enda negativa är folk nu kankse tror att vi är oansvariga föräldrar eftersom det inte syntes att hon hade proppar i öronen.

Tove sov i bilen på väg till Enköping, i början av tävlingarna, när vi var och åt lunch och ett tag till. Till slut vaknade hon och ville äta och då gjorde hon det tills det var slut. Ungefär så. Vi satt ganska långt från högtalarna och hon reagerade inte på ljudet alls. Skönt det. När det var dags för oss att åka hem så var Tove vaken och skrattade och log så fint åt de vi träffade på på vägen ut. =)

Tove tog tävlingarna med ro

På lördagen åkte vi dit till finalpasset. Kändes som det skulle räcka med fem timmar och gjorde det absolut. Vi satt på första parkett denna dag och ljudet var både närmare och högre. Framförallt i de heat där de tävlande hade egen musik. Säkert hade de lite olika volym på sina skivor. Men det gick jättebra ändå. Hon ryckte till nån gång när publiken vrålade och så men det är ju inte så konstigt. Hon gör ju så även hemma vid plöstliga ljud. Annars sov hon ganska länge i början, åt ett tag, (jag ammade utan sjalen för det kändes för varmt men det gick finfint ändå, jag har börjat få in snitsen kan man säga) sen var hon vaken resten av tiden.

Vi hade två äkta dansmammor bakom oss som lånade Tove ett tag och då var hon vaken och glad och låg och myste. Det är skönt att hon än så länge finner sig i att ligga i famnen hos "vem som helst". Efteråt hann vi också med att träffa på och prata med lite bekanta vilket var trevligt. Vi fick också höra att det var kul att se oss på plats och även ute på dans redan eftersom "det försvinner så många duktiga dansare när de får barn". =)

Tove i närkontakt med Anneli och Anne-Marie