Nina är här sedan i onsdags kväll och vi rivstartade med en spelkväll när hon kom, såklart. Igår på dagen fick vi lite släktbesök på förmiddagen och på eftermiddagen förberedde vi kvällens aktivitet som var picnic och dans till Shake i Hågelbyparken.
Vi träffades ett helt litet gäng uppe i backen. Jo, vi tog lite avstånd från alla andra helt medvetet av olika anledningar. Dels för att vi skulle slippa flytta på oss sen och dels för att inte Tove skulle gå och äta alla andras mat. Tove var på årets första utedans och sin första picknick och åt sin pastasallad tills det inte gick ner mer. Bokstavligt talat. Sån mat kan hon nu äta själv med händerna så det är smidigt, då kan vi alla äta samtidigt.
Denna danskväll hade konkurrens både från Grönan och från Malung så det var precis lagom mycket folk på golvet. Det gick att dansa ut. Jag kände mig ganska ringrostig konstigt nog, särskilt i buggen men hade en rolig kväll. Det var många bra dansare på plats som jag gärna ville hinna med och efter min första och enda Tovevakt under första låtarna så nappade jag tag i en stycken favoritkille med gipsbandage. Lite gips har väl aldrig hindrat någon!? Jättekul att dansa igen för det var länge sen! :)
Sen löste bra danser av varandra fram till paus. Jag och Daniel hann också dansa några set där på slutet och det var ju väldigt länge sen nu. :) I pausen var det nattning av Tove på programmet och hon somnade strax efter paus och sov resten av kvällen. Vi fikade med avsvalnat te (den termosen har vi slängt nu!) och äppelkaka innan det var dags för nya tag.
En ny favorit hade jag hoppats få dansa med under kvällen och när jag äntligen fick tag på honom efter paus nån gång så brast han ut i ett "Äntligen!" när jag hann fram. Sånt är ju grymt trevligt! Jag blev också uppbjuden av en ny kille som jag inte sett förut. Han hade lite lustigheter för sig i foxen (kramig kille det där) men det var ganska ok ändå.
Jag hade kanske tänkt mig en liten Ölandsrevansch under kvällen men så blev det icke. Vissa människor förblir för mig en gåta. Men stoltheten faller tyvärr ganska platt jämfört med riktigt bra dans så jag jagade och bjöd upp enligt gammal inkörd tradition till slut. Det skulle faktiskt vara riktigt trevligt att själv få känna sig utvald lite oftare. Det är mycket roligare att ge i dansen då. Igår kände jag mig onödigt sval. *puffar över bollen inför nästa dans*
Allt som allt en trevlig kväll. Jo, det var det faktiskt och massor med bra dans och ljumma vindar. Första extranumret var en typisk slow bugg. Jag tycker inte att jag är så bra på det för jag har aldrig tränat det, men jag duger tydligen bra ändå. Jag tycker bara att jag skulle kunna gör så mycket meeer i varje steg när tiden finns. Och var inte Maniac lite på halvfart? Eller var det bara jag?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar