Läste i Aftonbladet för en tid sen att brittisk forskning kommit fram till att det är inte amningen som ger hängbröst utan "rökning, åldrande och själva graviditeten i sig bidrar mest till ”hänget”."
Det där är såklart nåt man funderat på. Bröst har ju haft ett väldigt medialt fokus senaste åren. Det har ju liksom varit "inne" med stora lökar ett tag. Ganska sjukt. Men nu är trenden över så de som stoppade in plast får plocka ut det igen, under nya trauman förstås. Stackars dumma brudar.
Man läser ju sällan nånstans hur smidigt det är med små bröst som sitter där de ska. Man kan till exempel sporta/dansa utan att riskera "baktakt", inga problem att sova på mage, ingen svettrand under bysten och att man faktiskt inte måste använda BH.
I mammalitteraturen läser jag att brösten kan bli en eller ett par storlekar större under graviditeten och att "vissa kvinnor upplever detta som en enorm glädje". Jaha det var ju bra. Och "Har du haft små eller platta bröst och varit missnöjd med det kanske du jublar nu." Vilken oerhört idiotisk mening. (Nu under nåt år så kan du äntligen va nöjd med din kropp! För att sen bli lika missnöjd igen??) De som har jättebröst sedan innan kan ju inte ha så kul heller..
Än så länge ser det lungt ut på min front. Skulle ju sett dumt ut om brösten var större än magen vid det här laget. Har ju förstått att det händer grejor första dagarna efter förlossningen sen. "Under amningen väger varje bröst 800 gram eller mer". Detta beräknat på ett normalstort bröst på 200g... (Hur sjutton väger man dom om man liksom inte kan slänga upp dom på vågen..??)
I början av graviditeten var brösten så grymt känsliga att jag typ hoppade till om jag gick emot nåt. Men nu är de som vanligt tack och lov. Inget häng såhär långt heller. ;) Så om britterna har rätt så behöver jag alltså inte oroa mig för taxöron, i alla fall inte förrän åldern tar ut sin rätt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar