Det är märkligt det här med julen. Något som var så viktigt för några år sedan går nu mig nästan obemärkt förbi. När allt omkring mig rasade stred jag extra hårt för att hålla upp kulisserna med hjälp av våra traditioner. Men med åren har jag sakta men säkert anpassat mig till en ny verklighet. Vår lilla familj (pappa, bror, jag och Daniel) har vissa år varit splittrad av olika anledningar och vissa år har vi varit jättemånga när alla i den nya "storfamiljen" varit med. Några år har vi firat uppe i Umeå där kärnfamiljen finns kvar tryggt och säkert med alla traditioner i behåll.
I år blir det en lugn och mysig jul med lite tillbakagång till det som än gång var vårt känns det som. Vi åker ut till pappa i "skogen" och ska vara bara vi, den lilla familjen och fira på vårt sätt, lugnt och mysigt. (Fan, nu började jag gråta...inte bra när man sitter på jobbet..)
På söndag ska i alla fall bror komma över och vi ska fixa med lite julmat och sånt och på kvällen åker vi ut till farsgubben. Sedan blir det julaftonsmorgon, men Julton i högtalarna (om pappa har ordning på sina LP-skivor), och sedan rullar väl dagen på med lite mat och nån julklapp och förhoppnigsvis är det väder för en lång gnistrande promenad också.
Pappa ska sjunga midnattsmässa i kyrkan på kvällen. Nånting jag alltid känner i december är saknaden av körsång. Först med alla luciatåg. Jag vet inte ens hur man firar Lucia om man inte är med i tåget?? Lyssnar just nu på radiokören som sjunger julsånger och blir alldeles varm i hjärtat. Nån gång är det dags att ta upp sången igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar