För ett år sedan var jag i vecka 12 och beräknad till 25 juli. Hade tänkt sluta jobba lagom till sommaren och sedan vara hemma och ledig. Jag hade redan börjat trappa ner på dansandet, gick liksom in i graviditeten helt och fullt. Öland och Malung och sommardanser var inte att tänka på. Sen i mars upptäcktes det att fostret var dött, ett sent missfall, och det kom ut genom spontanabort, alltså utan medicinska åtgärder. Dock en blodig och smärtsam historia med påföljande operation, min första någonsin, och en kortare sjukskrivning.
Sen var det bara att börja om igen med allt, framför allt psykiskt. Och det var väl då jag började dansa sådär tokmycket. Sedan dess har jag inte missat många fredagsdanser, inte heller många torsdagar i Hågelby under sommaren, och det blev i alla fall tre kvällar på Öland och två i Malung. Morgonen när vi skulle ner till Öland testade jag positivt igen och sedan dess har det rullat på. En helt annan inställning denna gång dock. Istället för att sluta dansa har jag försökt hålla dörrarna öppna till omvärlden och hålla igång så länge det går. Man vet ju faktiskt ingenting om morgondagen.
Jag är ändå väldigt tacksam för det här året. Det är härligt att ha fått ett riktigt dansår igen att tänka tillbaka på och glädjas åt. Jag har utvecklats både som människa och dansare och fått många nya vänner och kontakter och jag känner mig nog mer förberedd och rustad nu än för ett år sedan för det nya lilla livet.
Nu återstår bara att se vad som händer sen..
GOTT NYTT ÅR!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar