Onsdagens dans till Bhonus var min i år. Det brukar vara en bra kväll då onsdagen för många är vigd åt partajande i Borgholm. Det gör att det finns plats att dansa för oss som gillar kvalitet framför kvantitet. Den här kvällen var inget undantag. Det var perfekt balans mellan utrymme och goda dansare och jag kunde glatt kliva upp på ett överblickbart dansgolv.
Kvällen till ära hade jag ålat mig i ett lite för åtsmitande fodral med lite för mycket pärlor upptill. En sån där top som är på gränsen till för mycket för min egen smak men ändå liksom himla snygg. Och när ska man använda dem om inte på Öland? Till andra dansen för kvällen bjuder jag upp en kändis som jag uppfattar som lite blyg men efter första låten säger han av alla "Vad fin du är ikväll." Som jag blev glad! Sen gled jag glatt runt i mitt fodral med rak rygg resten av kvällen. En enkel komplimang betyder så mycket ibland. :-)
Några av mina absoluta favoritkillar fanns på plats under kvällen och eftersom jag är en mästare på att bjuda upp dem även på omöjliga dansgolv så kändes succén given på förhand. Bhonus spelar lite annorlunda repertoar om man jämför med de band jag oftast dansar till. Bland annat har de en del låtar med latinorytmer. Om man då råkar dansa med rätt kille som jag råkade göra kan dessa danser bli fantastiska! Dansen blir till en underbart svävande lek med rytmer, känslor och teknik och jag insåg återigen att jag har en av Sveriges absolut duktigaste foxkillar framför mig.
Såna killar fattar inte hur unika de är oavsett om man nu säger det gång på gång, och övriga ändå väldigt duktiga danskillar borde få följa en sån kille någon gång ibland för att upptäcka vad som faktiskt går att göra med en fox. Då är jag säker på att det skulle de säga "Ahhaaaaaa...!?!!" För mig som van följare blir dansen näst intill magisk och jag kan både slappna av i den säkra förningen och vara på tå för att dansen hela tiden bjuder på överraskningar. Härligt!
Men kvällen hade mer att bjuda på. Ibland undrar jag om mina favoritkillar faktiskt är blinda på riktigt då jag ibland är säker på att jag fått bejakande ögonkontakt och sen går de iväg åt nåt helt annat håll. Jag är ju inte blygare (eller fattar vinken mer...) än att jag skuttar ifatt och bjuder upp och då ser de jätteförvånade ut som om det var konstigt att just jag var där. Nåja, jag bjöd i alla fall upp till fox och han sa i alla fall ja. (Nej, JAA! sa han)
Just då kom Bhonus på den fantastiskt goda idén att det var dags för kvällens (enda?) riktiga mysfoxlåtar "Fields of gold" och "Hazard" (älska den låten!). Det är faktiskt inte ofta jag tappar talförmågan men när sista tonerna av dessa två låtar klingat ut så var jag märkbart stum. Ibland har dansen redan sagt allt... Jösses! Hosthost, hur fortsätta efter detta??? Det löser ju sig som bekant av sig själv då bugglåtarna helt känslokallt drar en ur foxdimman. Men jag kan lätt säga att jag inte har den blekaste aning om vad som spelades då....
Det blev paus. På Öland går man "hem" i paus och kanske byter om och äter eller dricker något. Jag hittade bullar på bordet och mjölk(!) i kylen. Det blev mitt fika. Sambon hade inte somnat än men låg i sängen och rapporterade kvällens fotbollsresultat. (Har ni tänkt på att det alltid är någon slags fotbolls -EM eller -VM när vi är på Öland?) Efter att ha slitit mig från mysiga sambon med viss möda minglade jag lite i stugbyn innan det var dags att starta andra halvlek.
Nånstans på väg upp till logen slog plötsligt tröttheten mig i huvudet med stora klubban och jag ramlade ner på en bänk på logen och fick långsamt på mig skorna igen. Där satt jag sen med tröjan på och hoppades jag inte syntes. Men jag blev snabbt uppbjuden, till fox tursamt nog. Och av en duktig dansare tursamt nog. Jag fick vila på hans axel i fyra låtar medan jag försökte vakna till.
Eftersom tröttheten inte ville släppa bjöd jag raskt upp killen med latinolåtarna (jo för det kom nya till oss) igen eftersom jag ville hinna dansa med honom en gång till. Efter fyra grymt härliga låtar till med fullt fokus var jag förvånad över att jag visarna i hjärnan fortfarande lös rött och pekade på "SOVA".
Jag var nu så himla nöjd med kvällen och hade en del intryck att smälta så jag löd. Traskade hemåt, snabb dusch och ner i sängen. Somnade på ca 40 sekunder skulle jag tro. Med ett leende skulle jag tro. Nä, jag vet. ;-)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar