torsdag 28 oktober 2010

Känn ingen press..

I morse tog jag mig i kragen och promenerade fram till min nya arbetsgivares dörr. Sen gick jag in och sa hej och bekräftade för dem att jag finns och för mig själv att de existerar. Måns fick följa med ifall min egen charm inte skulle räcka. Jag har ju inte sett dem sedan i början av juli så det var på tiden och jag var lite spänd innan. (Faktum är att jag skjutit upp det i flera veckor just därför.)

Men jag möttes av ett "HEJ VAD KUL!" och "Alla här längtar tills efter jul då du kommer och styr upp det här! Vår räddare!" Hahaha. De hade tänkt ringa mig vilken dag som helst nu så jag skulle komma förbi så det var ju kul att jag förekom dem. Det var kul och nästan en lättnad att se dem igen. Jag var kanske rädd att mitt första intryck varit för bra?

Jag hade lite tur och lyckades pricka in alla på kontoret och jag hann också hälsa på några fler anställda som kom förbi. Jag fick veta hur läget för företaget är och chefen som jag ska assistera verkade ha massa projekt som han och jag ska sparka igång när jag börjar. Fullt ös kommer det bli. KUL!

2 kommentarer:

Puman sa...

Härligt! Det låter fantastiskt med det arbetsklimatet och med en sådan välkomnande atmosfär. Och hur kan man få ett för positivt intryck av dig? Nej, sträck på dig och var stolt över att du lyckats visa dem vem du är! :)
KRAM på dig

Frida sa...

Ah, nu förstår jag vad du menar, haha, nä det är klart! Men jag menade nog att jag var rädd att mitt första intryck av stället och människorna kanske var bättre i minnet än i verkligheten, men så var ju inte fallet! Snarare tvärtom. :)