Igår när jag promenerade vid halvniotiden så var det frost. Men luften stod helt still och solen började värma där den kom åt. Jag gick förbi en dunge med höga aspar och insåg plötsligt - dinkedinkedinkedink - att jag hörde löven falla! Varje litet frostnupet asplöv som föll studsade i grenverket på väg ner och landade med ett sista "dink" på den frostiga marken. Jag vet aldrig att jag hört löv falla på det viset förut. Riktigt häftigt! :-)
(Dagens rubriken är en flört med alla kvintcirkelkunniga bloggläsare ;-)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar