Igår var jag så himla trött. Som tur var träffade jag en annan mamma när jag hämtade Tove på dagis och hängde med henne med barn till en lekpark där vi var några timmar. Ännu ett barn från dagisgruppen kom dit så det var full fart. Själv kunde man sitta och dåsa på en bänk. När vi väl gick hem så var pappan redan hemma och dagen var liksom räddad.
Inte trodde jag det skulle vara så att vara hemma med två. Att jag bara skulle vilja att tiden skulle gå. Att varje timme måste kämpas med för att slås ihjäl. När jag tänker så kommer det där dåliga samvetet smygande att jag borde "ta tillvara" på den här tiden. Och "de är ju bara små en gång". Undrar om det där bara är klyschor nån har hittat på för att ge andra dåligt samvete? Exakt hur "tar man tillvara" på tiden? Ska man samla den i en burk?
I natt vaknade Måns tre gånger för mat. Tre!! Det är minst två för mycket. Sen vaknade jag strax före sex av att Tove satt på min kudde. Som tur är har jag två energipåfyllare inbokade i kalendern i dag!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar